Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Musikens gränsridare

/

Annons

Det sägs att dansbandens horribla kostymer kan härledas till skattsedeln. För att få dra av kläderna som arbetskläder, måste de se ut som om ingen skulle kunna bära dem till vardags utan att få ett rått skratt i nyllet.

Lur testar gränsen för hur vrickade scenkläder kan vara, och i brist på andra beskrivningar liknar jag dem – Erik Rask, Mika Forsling och Olof Werngren – vid ryttare i Djingis Khans hord.

Idka står som arrangör för denna dubbelkonsert med Lur och Hans Appelqvist. Rytmerna är mer dansanta hos Lur än på andra Idka-konserter som jag har bevistat. Musiken är full av loopar, förvrängda sånginsatser och musikinstrument som jag inte ska låtsas som att jag kan identifiera (sågen kunde jag dock pricka av).
Lur låter som ett flipperspel som gått i Kulturskolan och snott hela instrumentförrådet med sig hem till datorn.

Herrarna arbetar febrilt och slänger sig mellan nya instrument och mikrofoner. Bakom dem projiceras ett bildflöde, som inleds med hektiska bilder från vad som ser ut som japanska börsen. Så kan Lurs musik också beskrivas – som en tonsatt börskrasch.

Gemensamt med Hans Appelqvist, kvällens inledande akt, har de det audiovisuella berättandet. Appelqvist tar det hela ett steg längre och låter bilderna stiga fram och bre ut sig över musiken, som mer får den roll som filmmusik brukar ha. När många andra artister bara låter bilderna bli en häftig fond, integrerar Appelqvist och Lur det visuella i showen.

Appelqvists performance – jag tror det ordet lämpar sig bättre än konsert – domineras av hans skiva ”Sjunga slutet nu” och en film med en äldre dam och en liten pojke som talar lågmält med varandra någonstans på landsbygden. I skogen där de går liksom flyter en varelse som enbart består av mun och näsa genom grönskan, sjungandes.

Appelqvist växlar mellan att träda tillbaka för bildskärmens berättande och att sjunga själv; jag föredrar när han låter andras röster, ett av hans kännemärken, ta över musiken.

Över hela hans ljudvärld vilar en sagostämning. Lur är en uppfräschande vitamininjektion, men det är Appelqvists ömsom begahliga och ömsom storslaget skramlande melodier som vinner i längden.

Annons
Annons
Annons