Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nog med lekstuga

/
  • Men kolla, så fräna.

Annons

Den där pratglada Björn Widegren på Gefle Dagblad (jag vill inte säga tjatig). Han vill vara med i debatten om Strömvallens läktare.
Men har inget av vikt att tillföra så han snackar om mig, ”Bodils minicirkus”.
Ja ja. Låt honom. Herregud. Det gör varken från eller till i byggnadsminnesfrågan.
Just nu är det viktiga att få ledningen för Gävle kommun att förstå värdet i att bevara stadens och folkets idrottshistoria.
Förutom Stockholms Stadion – bara i Gävle finns den kvar, bara i Gävle är den så välbevarad, bara i Gävle är den av sådana exceptionella arkitektoniska kvalitéer.
Vi har byggnaden. Som representerar hela övriga landet.
Ska det vara så svårt att fatta att man måste tänka om i arenaprojektet. Hitta en ny lösning. Som bevarar läktaren.
Gör det. Men utgå från fakta: en unik idrottshistorisk miljö. Istället för att tjafsa och dra ut på tiden. På det här sättet dröjer det ännu längre innan vi får vårt efterlängtade nya arenabygge.
Gävle kommun är ju så förtjust i kulturell allemansrätt (flaggorna finns på Strömvallen också). Nu har ni chansen att visa vad den står för.
I en krönika i Gefle Dagblad i går tycker kulturredaktören Björn Widegren alltså att jag är cirkus som dömer ut hans och kommunalrådet Carina Blanks förslag att flytta den gamla läktaren till Gunder Hägg-stadion på Sätra.
Därefter efterlyser han mer fantasi. Hur ska han egentligen ha det?
Widegrens gamla käpphäst är hans förakt för ordet ”lagom”; att det är typiskt Gävle att inget våga. Därför vill han komma med sina ”knasiga”, ”berusande” idéer.
Ja ja. Låt honom leka.
Men allvarligt.
Hoppas att debatten om en byggnadsminnesförklaring av Strömvallens läktare fortsättningsvis kan föras på en annan nivå än Björnes magasin.
Fotnot. Och nej, Björn, jag har inte glömt dina gamla förslag för placeringen av Läkerol Arena. Det är faktiskt just det jag minns. Trots allt ska man nog vara försiktig med att vara för länge ute i solen, så att man inte förlorar sin förmåga att uppfatta ironi.

Annons
Annons