Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ny bok återupptäcker Harriet Löwenhjelm som konstnär

AB Kulturs Anne Brügge skriver om en traditionsbunden rebell som var en föregångare inom svensk måleri.

Annons

Efter tre år vid Konstakademien fick Harriet Löwenhjelm höra av Oscar Björck att hon var svår att undervisa och inte skulle ha nytta av fortsatta studier där. En Parisvistelse skulle enligt Björck vara fullkomligt utan gagn, skrev Harriet till kusin Marianne Mörner.

Var det en slump att hennes dalmålningar refuserades i maj 1911, bara några dagar efter premiären på skolans studentspex? Harriet hade skrivit kupletter till stenåldershistorien om en elev spelad av henne själv ­som stängdes av från "Akademien för hällristningar".

Harriet Löwenhjelms målningar väcks nu på liv till nytt av Elsie Dicksons bok.

Ett år efter att Löwenhjelm lämnat klassen protesterade fyrtio elever skriftligen mot lärarnas ständiga fördömanden av allt konstnärligt sökande.

Enligt Maj Bring brukade Oscar Björk säga: "Er flickor blir det ju i alla fall inte något av". Harriet klagade annars inte, hon gjorde passivt motstånd, kom för sent och maskade. Till Marianne skrev hon: "Jag är kanske originell men har hvarken kraft eller kurage att vara't". Hon var en traditionsbunden rebell.

Efter haveriet på vad hon kallade "Ackademien" sökte hon sig till Carl Wilhelmson skola, och där ökade hennes självförtroende som konstnär. Bland kamraterna fanns Mollie Faustman och Einar Nerman (han med Solstickan). Men det är som poet de flesta känner henne. Innan hon påbörjade konststudierna gick hon på Anna Sandströms högre lärarinneseminarium med Honorine Hermelin, Karin Ek och Elsa Björkman.

Harriet Löwenhjelm (1887–1918) till höger i en teatertablå med seminariekamraten Greta Wærn-Kay.

De senaste åren har Harriet Löwenhjelms poesi haft en renässans, särskilt sedan Harriet Löwenhjelm-sällskapet startades 2010 av bibliotekarien Mattias Käck med vissångaren Gunnar Edander som side-kick, och genom Boel Hackmans biografi "Att skjuta en dront" (2011). Hennes dikter präglas av drypande ironi, härlig humor och lättsinniga men seriösa tankar kring identitet och död. Några samlingar kom ut i små, nästan privata upplagor. Ett år året efter hennes död i tuberkulos 1918, trycktes "Dikter" i 200 ex med väninnan Elsa Björkman som redaktör.

Löwenhielm återupptäcker allmogens sätt att uppfatta de bibliska berättelserna.

Elsa, senare gift Goldschmidt, gav ut en vänbiografi om Harriet. Det var till Elsa den döende Harriet skrev den rörande men också sakliga dikt som börjar: "Tag mig ­ håll mig ­ smek mig sakta / famna mig varligt en liten stund / gråt ett grand för så trista fakta / se med ömhet mig sova en blund".

Visan om Beatrice-Aurore hörde förr till allmänbildningen, en dikt om en gammal käresta som visar sig i drömmen men smiter in i en väderkvarn och försvinner. Det är typiskt Harriet att i pjäser och dikter spela rollen av en man som längtar efter en kvinna.

Egentligen låg Löwenhielms bildseende helt rätt i tiden, det var bara Konstakademien som hade svårt att se det så just då.

Nu har de förkättrade konstverken fått nytt liv genom Elsie Dicksons bok "Harriet Löwenhjelms dalamålningar". De ligger rätt i tiden nu när forskare analyserar Dalarnas och Hälsinglands dekorerade festrum, världsarven. Egentligen låg de rätt redan på Harriets tid, men inte i akademien. Einar Nerman målade gärna kurbits. Carl Larssons fru Karin broderade fritt.

Elsie Dickson påpekar att Erik Axel Karlfeldt översatte allmogemåleriet till ord. Löwenhjelm förde tvärtom Karlfelts bibelsagor åter till bild. Inspirerad tog hon tåget till Ösmo kyrka och ritade av väggmålningar. Hon besökte Bollnässtugan på Skansen för att se dekorationerna.

Dickson skiljer mellan naivt måleri och naivistiskt: Harriets avsiktligt tafatta skildring gör henne till föregångare i svenskt måleri. Hon var annars skicklig tecknare och etsare.

Detaljerad analys av bilderna hjälper läsaren att se det medvetna spelet med motiv och färgfält. Till sist visar Elsie Dickson (barnbarn till Harriets syster Amelie) att Löwenhjelms dikter i sin tur kan läsas som dalmålningar. Boken är en pärla att lägga till de övriga av sällskapets skrifter.

FAKTA: Ny bok av Elsie Dickson: "Harriet Löwenhjelms dalamålningar", utgiven av Harriet Löwenhjelm-sällskapet.

Annons
Annons
Annons