Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

NY BOK: Rimlig civilisationskritik – varför rör vi oss mot katastrofen?

/
  • Helena Granström reflekterar över människans förändrade förhållande till naturen i nyutkomna boken

Människan lever i dag i ett närmast komplett beroendeförhållande till tekniken. Förhållandet till naturen har blivit problematiskt. En nyutkommen bok reflekterar över detta och levererar högst rimlig civilisationskritik, enligt vår recensent.

Annons

Det ekokritiska perspektivet är sedan länge vanligt i den samtida poesin. Exemplen är många, både Ida Börjel och Aase Berg, precis som många av de unga danska poeterna (till exempel Victor Boy Lindholm och Theis Ørntoft) skriver med en kritisk blick på det mänskliga förhållandet till naturen, där människan ständigt står överordnad.

Klimathotet och människans i vis mån problematiska ställning till naturen är dock ett faktum även utanför litteraturen. Helena Granström har i långessän ”Det som en gång var” ställt sig den aktuella frågan; hur kan vi människor fortsätta att acceptera att vi hela tiden rör oss mot en definitiv förstörelse av vår natur och levnadsmiljö?

”Stadsmiljön iscensätter den västerländska tanketraditionens föreställning om oberoende av naturen”, skriver Granström. Det är nog få som kan förneka att vi lever med ett förhållande till naturen och vår omgivning som satt den på förfall. Ännu färre att vi i dag lever i en närmast komplett beroendeställning till tekniken.

Trots detta är den kompromisslösa och provocerande sanning av hur vår mekaniserade samtid, vilken Granström presenterar, både ögonöppnande och förförärande. Granström lyckas med konststycket att förnya vad som ofta redan är allmänna sanningar så att även den läsare, totalt utan oro över miljöförstöring får sig en törn av ”det som en gång var”.

Genom ett brett perspektiv, där reflektion och resonemang förs kring både politik, filosofi, samhälle, teknik och natur problematiserar Granström i stort vår övertro på tekniken och vår brist på empati till naturen. Hur dessa två faktorer tillsammans gjort att vi växt in i ett samhälle där negativa aspekter av tekniken är sällsynta i det offentliga rummet, trots all vår vetskap kring just dessa.

Granström menar på att vi i dag satt likamedstecken mellan förnyelse och godhet. I detta komplicerar Granström att vi implicit då inte ser konsekvenser av vår utveckling. Granström anser att vi saknar ett seende på naturen som subjekt, där det kan födas empati.

Titeln indikerar en framtid, där det som är just nu, inte längre finns. Trots att vi lever med en självbild av ständig positiv utveckling skrivs det här fram att en framtid inte enbart är byggd på framgång, utan också förlust; av det som en gång var. Det är både förödande och skrämmande, likväl finns det glimtar hopp.

Långessän varvas med en skönlitterärberättelse om en kvinna som gett sig ut på vandring. Hennes tankar, möten, och föreställningar av naturen vilka sätts på sin spets under denna vandring. Essäns aktualitet synliggörs och kompletteras av denna berättelse. Precis som Marcus Elmerstads bilder, vilka även dessa ger texten ett lyft, en förankring till verkligenheten utanför texten. Bilderna sätter in orden och meningarna i vår samtida kontext. Tillsammans kretsar detta drabbande kring ifrågasättandet av vår samtid.

Tekniken bär hela vår samtida ideologi, den formar och göder denna. ”Den kultur jag tillhör är präglad av vetenskap och teknik, grundad på den, kanske identisk med den,” skriver Granström. Tekniken, vilken varit medförstörare av vår miljö, vilken är ett av de största klimathoten, denna teknik ska också rädda oss ifrån undergång, Granström ifrågasätter och problematiserar detta faktum på ett vad jag tror kommer bli en generations tongivande vis.

De vardagliga vanorna och bristerna synliggörs i ”Det som en gång var”. Det är inga extrema exempel som Granström tar upp, inte heller vad som krävs för förändring av dessa: att ha en lyhörd relation med sin omgivning, att inte ta utveckling för att vara implicit med enbart gott.

Det är en civilisationskritik på rimliga grunder. Jag blir sällan förundrad i min läsning, tvärtom kommer jag på mig själv med att inse att mycket av det som skrivs har jag redan hört. Däremot påminns jag om och om igen om det att också handla därefter.

Annons
Annons
Annons