Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sommaren då mörkret tog oss

/
  • Invertering. Sångaren i Ghost inverterar de religiösa symbolerna. Vad är det i ondskan som verkar så lockande på oss?
  • extremt. Petr Davydtchenko, ”Exploring The Fire” på Gävle konstcentrum.
  • Metall. Petr Davydtchenko använder ett av de klassiska black metalbandens logga för sitt verk ”Jewelry”.
  • Väggmålning av Viktor Rosdahl. På väggen: ”Behovet av att se dig död. Resor till Katharsis med Jussi” 2008 och ”Dark Throne” 2010. Hängandes i rummet: ”Huvet i det blå svart färg på Feoders plexi” 2009.
  • Skogstokigt. Barrskogstematiken är stark i nordisk Black Metal.

Det är mycket metal nu. I juni öppnade Konstcentrum sin utställning ”Om ljuset tar oss”, som tar sin utgångspunkt i extremmetalgenren Black Metal. I augusti kommer Ika Johannessons och Jon Jeffersson Klingbergs hett efterlängtade bok ”Blod eld död”, som bland annat ska innehålla ett turnéreportage med black metalscenens nuvarande härförare Watain.

Annons

Men kanske var det ändå tors-dagens spelning med bandet Ghost i lilla gasklockan på Getaway Rock Festival som var den yttersta manifestationen av att vi just nu befinner oss i en sommar som går i Satans fotspår, eller klövspår snarare. Musikerna i bandet uppträdde på scen i svarta, munkliknande kåpor och med dolda ansikten. Anonyma vålnader. Men det var sångaren som golvade mig. I corpse paint och svart påvedräkt med upp och ner vända kors äntrade han scenen likt en sektledare från en av Vatikanens mer obskyra falanger. Bakom bandet hängde tre bonader där mittenbonaden avbildade Baphomet.

Baphomet är en människa med gethuvud och klövar, ofta avbildad inuti ett pentagram. Vid en första anblick tror man att det helt enkelt är Djävulen själv, men det är mer komplext än så. Det sägs att Baphomet är Tempelriddarnas symbol för deras syn på Gud och människan. Gethuvud, vingar, manlig kropp och med kvinnobröst. Flera väsen existerande i samma avbild. Dikotomierna man/kvinna, ljus/mörker, gott/ont. Människan är varken ond eller god, människan är mer komplex än så.

I ”The Satanic Bible” (Anton Szandor Lavey, 1969), som får gälla som ett ledande verk inom den moderna satanismen, framställer Lavey satanismen, inte som dyrkan av en Djävul boende i helvetet, utan av en djävul boende inom oss. Lavey-satanismen är ateistisk då den inte erkänner någon gudomlighet. Den anser att människan är sin egen Gud, och Satan är våra djuriska instinkter och drivkrafter. Precis som med Tempelriddarna står människans dualitet i centrum.

Det finns dock de som anser att Satan är ett verkligt väsen som bäst dyrkas genom kaos och våld. I utställningen ”Om ljuset tar oss” på Gävle Konstcentrum hänger det i galleriets vapenrum ett stort smycke med Black Metal-bandet Mayhems logga som motiv. Samma vassa metallsmycke kan längre in i utställningen ses släpandes runt i snön av konstnären Petr Davydtchenko. 

En av de dåvarande medlemmarna i Mayhem, Euronymous, ansåg att Satan var verklig och hyllade honom med våld och kyrkobränder. Euronymous fick dock möta sin herre tidigt då han vid bara 25 års ålder mördades av en annan förgrundsfigur inom norsk Black Metal, Varg Vikernes, eller Count Grishnackh som han vid den tidpunkten kallade sig. Huruvida Euronymous är lycklig i helvetet är tyvärr en fråga jag inte kan svara på.

Oavsett om du sällar dig till den skara som tror att Hin Håle är ett levande väsen eller om du tror att han lever inom oss som djuriska instinkter, går det inte att förneka vår fascination för det mörka och ockulta. En människa är varken enbart ond eller god, vi bär alla på en dualitet, två änglar på våra axlar. En uppburen, och en fallen. Kanske är det därför metal och hårdrock berör och skrämmer så många. Vi blir inte bara skrämda av mörkret på scenen. Vi blir även skrämda av mörkret inom oss.

Magnus Klahr

Annons
Annons
Annons