Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett galet helvete

/
  • Ur Dantes

Moomsteatern besökte Gävle teater med en unik version av Dante.

Annons

Det är en minst sagt fri tolkning av Dantes ”Den gudomliga komedin” som Moomsteatern gör. Det är också en helt fri form av scenkonst som de bjuder på, ofta mer ett slags konstnärlig performance än teater. Det är ett märkligt och fantastiskt helvete som de släpper loss på Gävle teater.

Moomsteatern är en fri teatergrupp från Malmö och består av skådespelare med något slags funktionshinder, även om de vill tona ner den biten. Varje skådespelares begränsningar utformar "Mannen utan riktning" och det är en i långa stunder ordlös föreställning, där gester och ljud för berättandet framåt. Att känna till Dantes text om hur han nedstiger i helvetets kretsar med Vergilius som ledsagare underlättar förståelsen av pjäsen. Moomsteatern vill att publiken ska ta in berättelsen med känslorna och inte med intellektet.

Effektivt manar de fram ett absurdistiskt helvete, där en maniskt svärande flygvärdinna och en cigarrökande bebis är två av inslagen. Här ryms såväl stunder av grovkornig humor som ögonblick av sublim skönhet. Ronnie Larsson som Dante och Pierre Björkman som Vergilius rör sig mellan olika scenarion som blir mer och mer skruvade. När orden har skalats bort från teatern, får Moomsteatern förlita sig på dans, musik, animationer och ett spel där kroppen står i fokus. I synnerhet musiken – skriven av Jan-Erik Sääf som har samarbetat med kören Petri sångare och kammarorkestern Musica Vitae – tillför mycket till föreställningen, men också en fantasirik kostym och scenografi. De sistnämnda betonar de groteska och komiska inslagen och bidrar starkt till det feberdrömlika tillstånd som föreställningen försätter publiken i.

"Mannen utan riktning" ligger bortom bedömningar om bra eller dåligt. Moomsteatern ger någonting unikt till Scenkonstsverige med sin föreställning.

Annons
Annons
Annons