Annons

Tricket bakom Gävles tältsuccé

Nu får teaterpubliken i Gävle äntligen se ”Den kaukasiska kritcirkeln”.I dag landar Folkteaterns teatertält i Bomhus.Vi har pratat med en nöjd Pontus Stenshäll om den missförstådda Bertolt Brecht.

Ingen har frusit ihjäl ännu, vilket bidrar till succén.

Regissören Pontus Stenshäll skrattar när han konstaterar detta om att Folkteaterns tält har fungerat över förväntan, utan översvämningar och köldchocker. Med så lågt ställda förväntningar är det lätt att nå framgång, men faktum är att ”Den kaukasiska kritcirkeln” inte bara har spelats utan dödsfall i publiken utan dessutom har mötts av strålande recensioner och näst intill fullsatta hus. Eller mer korrekt: fullsatta tält.

Tältet har vecklats ut på platser som Ovanåker, Ljusdal och Delsbo sedan premiären i Bergsjö 8 september. Ett svartplastigt utropstecken som har strävat 13 meter mot skyn mitt i byn.

När Folkteatern premiärvisade tältet, som har klurats fram i Krister Lindgrens hjärna, pratades det just om att placera teatern mitt i byn. Ingen skulle undgå att Folkteatern hade slagit läger. Ingen skulle kunna ursäkta sig med att de inte kände till att teater spelades. Och så har det blivit, tycker Pontus Stenshäll.

– Ja, det är verkligen ett statement. Bara det att ha premiären i Bergsjö. Det har varit enormt att få spela uppsökande teater utan att göra avkall på ytan som krävs.

När han föreslog ”Den kaukasiska kritcirkeln” för Folkteatern hittade de ett tema som de länge hade önskat att utveckla. Dels ville de göra en föreställning med mycket musik (”Den kaukasiska kritcirkeln” kan rentav kallas en musikal), dels ville de jobba med frågor kring ägande i vår tid.

– Pjäsen ställer frågan vem som äger saker och ting. På så sätt kan man säga att den handlar om sjukvården och våra skolor. Skattepengar som går till Bahamas. Hyresrätter som omvandlas till bostadsrätter och om hur vi alla sugs in i det samhället. Frågan om ägande är kärnan i pjäsen.

I ”Den kaukasiska kritcirkeln” räddar Grusche landets arvprins efter det att hans far har störtats. Efter att Grusche har försvarat honom med sitt liv som insats under svåra umbäranden, dyker hans biologiska mor upp och kräver honom tillbaka. Pjäsens tema såsom Stenshäll ser det ställs på sin spets när barnets framtid avgörs i domstol. Barnet placeras i en kritcirkel – i Folkteaterns version en tejpcirkel – och den som kan dra honom ur den är den rätta modern.

Bertolt Brecht har under senare år haft abonnemang på den svenska teaterscenen. Just nu spelas exempelvis hans ”Den goda människan i Sezuan” på Dramaten. Men Pontus Stenshäll tycker att Brecht har blivit missuppfattad när han spelas med distans och kyla, när byggställningarna runt hans teoribygge får för stort utrymme och verfremdungseffektens betong får kapsla in mänskligheten i hans pjäser. Liknande mallar kring hur andra dramatiker ska spelas finns också, men kanske är det så att regissörer tenderar att trippa extra försiktigt kring Brechts verk. Pontus Stenshäll är inte intresserad av att göra en distanserad Brecht-tolkning, ändå känner han att Brecht är rätt man för honom.

– När jag gör teater vill jag ge en glimt in i en annan värld, bortanför ens vardag och rutiner, som får en att se världen från ett annat perspektiv. Brechts pjäser ger förutsättningar för en sådan teater i lekfullheten och i hur högt och lågt blandas.

Kritiken har tagit fasta på humorn i föreställningen, en humor som har genomsyrat flera av Folkteaterns föreställningar. Pontus Stenshäll gillar att ha skrattet i sin verktygslåda – bara det inte är tomma skratt.

– Det finns olika typer av skratt. Frågan är varför man skrattar. Man kan skratta åt eländet i ”Gyllene draken” som Folkteatern spelade i våras. Men det får inte bara vara tomma skratt. Skrattet kan vara ett vapen. Skrattet är underbart.

Hade du gjort någonting annorlunda om ”Den kaukasiska kritcirkeln” hade spelats i storstäder istället för på landsbygden?

– Jag funderade också på det, och kom fram till att jag bara kan göra den på mitt sätt. Jag gör alltid folklig teater. Det är ingen skillnad på om den sätts upp i New York eller i Bergsjö. Jag tror att människan är ganska lika överallt.

Kan du som kommer utifrån beskriva vilka kvaliteter Folkteatern har?

– Folkteatern är unik. Den har en egen specifik själ som har behållits genom åren och teatern är sig lik sedan jag var här på 90-talet. Teatern har en spjutspetsensemble som är nyfiken, hungrig och skicklig och som har lyckats med att inte stagnera.

Först nu får teaterbesökare i Gästrikland chans att se ”Den kaukasiska kritcirkeln”. Den har redan spelats i Ockelbo, i dag spelas den i Bomhus, i morgon i Norrsundet och under veckan i Hofors och nästa helg blir det tältresning i Boulognerskogen.

Tricket bakom Gävles tältsuccé

Pontus Stenshäll:

”Skrattet kan vara ett vapen. Skrattet är underbart.”

Annons
Dela
  • +1 Intressant!
Annons
För att kunna se bubblare behöver du skapa ett konto.
Du får även tillgång till:
  • Spara artiklar i din personliga läslista.
  • Kommentera vårt innehåll.
  • Få lokala erbjudanden.
Skapa konto
Annons
Annons