Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tillbaka efter 20 år: "Jag var inte stolt över marknadsföringen"

/
  • Tio år tog det för Arundhati Roy att skriva
  • Efter succén med

20 år efter sin succédebut utmanar Arundhati Roy romangenren. I sin nya bok vill hon skapa ett universum där alla individers öden får ta plats. Bara med ett helhetsgrepp menar hon att Indiens myller och många motsättningar kan förstås.

Annons

Det kan tyckas märkligt att Arundhati Roy har hållit sig från skönlitteraturen i 20 år. Hennes prosa spritter av en berättarlust så stark att orden knappt verkar kunna hålla sig kvar inom pärmarna. Men att lyftas fram som Indiens nya stjärna efter succén med "De små tingens gud" passade henne aldrig. Särskilt inte med en ny extrem hindunationalistisk regering vid makten.

– Jag var inte stolt över att marknadsföras som Indiens nya ansikte. De nyliberala skapade en stor medelklass men de gjorde samtidigt ännu fler fattiga, säger Arundhati Roy som är ett av namnen Bokmässan stoltserar extra mycket med i år.

I stället för att göra litterär karriär reste Arundhati Roy land och rike runt och skrev om Indien i essäer och faktaböcker. Nya "Den yttersta lyckans ministerium" smälter samman två decennier av politisk aktivism: romanen slänger sig halsbrytande mellan kastsystemets förtryck, Kashmirkonflikten och de blodiga pogromerna mot muslimer i staten Gujarat år 2002.

– Grymheterna i boken är inte påhittade, allt är sant, bara fiktionaliserat. Jag lever i ett land där propagandan har lyckats dölja vad som pågår, säger hon med mild men bestämd röst.

Att uttrycka verkligheten endast i essäer skulle ha varit omöjligt, menar Arundhati Roy, som ser helt andra möjligheter i litteraturen. Hur berättar man till exempel annars om nyanserna i det outtalade hot folk i Kashmir känner när en officer låtsas glömma pistolen bland de kakor han just har bjudits på? frågar hon.

– En roman handlar om luften vi andas, om allt du inte ens kan försöka att beskriva i en essä. Konflikten i Kashmir rör inte bara hur många som blir torterade eller som försvinner. Det handlar om vad ockupationen gör med befolkningen.

– Att skriva en roman för mig är som att skapa ett universum, som är komplicerat och har många lager.

Kärlekens trådar är också vad som binder allt samman. Arundhati Roy ville skildra relationer i ett slags oortodox form, kärlek som inte bara trotsar kön utan alla sorters gränser.

I centrum av romanen finns "hijran" Anjum, en transkvinna som slår sig ner på en kyrkogård i Dehlis utkant, där hon samlar samhällets utstötta. Hennes starka längtan efter att bli mor leder henne på osannolika omvägar fram till ett möte med Tilo, romanens andra centrala gestalt: en arkitekt som blir aktivist och som älskas djupt av tre olika män.

Arundhati Roy har njutit av sällskapet med dessa personer.

– Det vore så lätt att gå igenom det de gör och bli bittra, som folk ofta blir. Men de har en dyster humor och en förmåga att vara trasiga, utan att falla sönder. De skapar ett hem för de otröstade i sitt pensionat Jannat.

Boken fullkomligt bågnar också av intressanta öden i marginalen. Via sidohistorier, brev, fotografier och domstolsdokument kränger historien än hit än dit. Kritiker har undrat: är detta verkligen en roman? Arundhati Roy sökte efter ett nytt uttryck, för en värld i vildsint förändring.

– Jag ville skriva en roman som var som en stad, befolkad av människor där alla är en individ, inte bara en folkmassa. Jag vill att mina läsare ska veta namnen på dem de passerar.

Den som har svårt att följa med utmanar hon: "lite jobb skadar inte". Och hon minns sitt eget möte med litteraturen i den natursköna barndomsbyn. Var tredje månad anlände ett paket från Chennai med 100 nya böcker, som sedan byttes ut.

– Litteraturen var ett fönster ut mot världen, säger hon och pekar på det udda mötet:

– Jag satt i min lilla by och läste Tolstoj och Jane Austen, som samtidigt hade allt med oss att göra. Vi har läst om andra världar i århundraden.

Arundhati Roy har medvetet inte gjort några officiella framträdanden i Indien ännu. Kritiker av det styrande partiets hindunationalism har den senaste tiden hotats, lynchmobbar har uppstått och journalister mördats, förklarar hon.

– Tystnaden är lite nervös men min tanke var att boken skulle få möta världen först.

Vad som händer i framtiden vet hon inte, men Arundhati Roy vill skriva skönlitterärt igen.

– Det är det närmaste jag kommer en bön.

____________________________________________________

Fakta: Arundhati Roy

Född: 1961 i nordöstra Indien. Uppväxt i Kerala.

Bor: New Delhi

Familj: "Alla på pensionatet Jannat, dit är alla inbjudna". (Pensionatet i nya boken).

Bakgrund: Arundhati Roy är utbildad arkitekt och stadsplanerare och skrev tidigare filmmanus. Hon debuterade med "De små tingens gud". 1997 blev hon den första indiska författaren att tilldelas det prestigefulla Bookerpriset.

Från slutet av 1990-talet har hon framför allt varit verksam som politisk aktivist och debattör. Hon har bland annat kritiserat det stora dammbygget vid floden Narmada och Indiens kärnvapenprogram samt engagerat sig i fredsfrågor, för ursprungsbefolkningars rättigheter och mot kapitalism.

Hon har skrivit 16 essä- och debattböcker. På svenska finns bland andra "Den oändliga rättvisans matematik" och "Kapitalismen: en spökhistoria", där hon beskriver hur kapitalismen förstärker Indiens kastsystem som gynnar eliten men får förödande effekter för befolkningen och landets naturresurser.

Boken "Den yttersta lyckans ministerium" är hennes första skönlitterära på 20 år.

Inspireras av: "Visdomen hos folk som kämpar för något. Det är fantastiskt att se klokheten hos dem jag möter på Dehlis gator".

Arundhati Roy om situationen i Indien: "Situationen för journalister, författare och fattiga är väldigt farlig. Men Indien är lite bättre på pr än Turkiet. Där fängslar man de intellektuella och medelklassen, som kan kommunicera med världen. I Indien är det de fattiga man slänger i fängelse, de som protesterar mot att man tar deras mark och ger den till företagen."

Annons
Annons
Annons