Annons

”Vad kan jag göra från Gävle för att hjälpa mitt land?”

/

I generalens gradbeteckning ligger dödskallarna och skvallrar om regimens brott. Pistolens avtryckare formas av ett demonstrationståg av uppretade människor som kräver sin frihet. Skuggan av det låsta hänglåset är öppen, som en föraning om framtida frihet.

Tre bilder ritade av konstnären och satirtecknaren Mohammad Sida, känd som Seyda, som från Gävle förtvivlat ser på när hans hemland Syrien slits sönder i kampen mellan regim och revolutionärer.

När jag senast träffade Seyda för ett drygt år sedan, och såg satirteckningarna som beskrivs ovan, var situationen i Syrien dålig, men sedan dess har det bara gått utför. Strider rasar i landet och enligt de senaste officiella uppgifterna har 250 000 människor lämnat landet, en siffra som Seyda själv snarare uppskattar till nästan det dubbla.

Han fortsätter med sina teckningar och sprider dem via nätet, men med upptrappat våld och en regim som har visat sitt rätta ansikte har någonting hänt med hans bilder.

– Teckningarna har blivit blodigare och har en mer direkt effekt. Känslorna är starkare. De som ser teckningarna reagerar också på ett annat sätt och många fler förstår nu vad jag menar med dem.

En av hans senaste teckningar skildrar hur ett fartyg med flyktingar sjönk utanför Turkiet. Många dog, inklusive simokunniga barn, och av de 61 drunknade kom 39 från hans hemstad.

– Den teckningen publicerade jag direkt efter att jag hade ritat den i Photoshop och den publicerades på många sajter som handlar om revolutionen och fick många reaktioner.

Fartyget var inte sjödugligt och han skakar på huvudet åt smugglare som profiterar på flyktingarnas desperation.

Seyda själv är inte en flykting från regimen. Han är en, som han skämtsamt själv säger, ”kärleksimport” som nu är rotad Gävlebo och läser på högskolans designprogram på Silvanum. Men mycket av hans tid går åt till att bidra till den revolutionära kampen. Han sitter i styrelsen för Assembly of Syrian Kurdish Youth Abroad och är medlem i flera andra organisationer bland annat AMARGI (Kommittén för syriska konstnärer och kreatörer för frihet). Seyda har kurdisk bakgrund och hans släktingar som finns kvar i Syrien är oskadda, men många av hans vänner, varav flera är konstnärer och journalister, har fängslats och dödats.

Politiskt medvetna konstnärer kämpar ofta med frågan om huruvida deras konst är den bästa vägen för att driva kampen, men det blir sällan så tydligt som i Seydas fall.

– För en syrier som bor i Sverige är det svårt att hjälpa revolutionen så mycket som man vill. Man har familj, jobb och studier och ska leva som en vanlig svensk. Samtidigt ska man vara en del av det som händer i Syrien och ta del av informationen därifrån. Jag känner mig maktlös här i Sverige och att det är svårt att leva på flera ställen samtidigt. Vad kan jag göra för att bidra? Räcker det med att bara rita mina teckningar?

Om han fortfarande hade bott kvar i Syrien hade hans teckningar varit omöjliga att publicera. Konstnärer och andra verksamma i kreativa yrken har varit hårt kontrollerade av regimen. Kritiska tungor har snabbt tystats ner.

– För att räknas som konstnär och kunna arbeta som det i Syrien måste man vara med regeringen. Det går inte att kritisera regeringen som konstnär utan att bli tystad. De kritiska röster som släpps fram är styrda av regeringen så att de kan säga ”titta, vi låter kritiska röster höras!”. Men det är en svag kritik och det går inte att kritisera presidenten.

Även i Sverige har han hotats via mejl, men att lyssna till hoten och låta sig tystas är omöjligt för honom.

Seyda har många idéer om hur omvärlden i allmänhet och Sverige i synnerhet ska kunna hjälpa befolkningen i Syrien. Han menar att Sverige har ett gott rykte i Syrien som kan komma till användning. Även andra hjälpinsatser efterlyses och han hoppas att medias intresse för att rapportera från Syrien ska bli större. Ett stort problem är också att oppositionen inte har ekonomiska medel för att finansiera sina egna massmedier vilket innebär bristande information om vad som händer.

– Vi skulle vilja ha hjälp att finansiera journalister som på plats kan förmedla information snabbt och på ett professionellt sätt.

Bara någonting så enkelt i våra ögon som att finansiera mobiltelefonkostnader för rapporterande ögon och öron på syriska gator har ökat informationsspridningen till världen utanför. Något som organisationen ASKYA har bidragit med under de senaste månaderna.

En anledning till att internationell media inte prioriterar Syrien högre, kan vara att konflikten utifrån sett är komplicerad och att oppositionen består av flera etniska och religiösa minoriteter. Seyda menar att det ligger i regeringens intresse att förstärka den bilden och han säger att främst är de alla syrier i revolutionen.

Utan internationellt stöd kommer regimen att vinna, fruktar han. De har vapnen. Oppositionen har bara viljan. När jag frågar om vad han drömmer om i ett framtida Syrien, väljer han först att flytta fram tidsperspektivet till tjugo år från de tio år som jag föreslår. Det Syrien som han drömmer om påminner mer om hans nya hemland Sverige, ett demokratiskt land där hans son fritt kan välja språk, religion och åsikter. Tänk om Gävle kunde ha en vänkommun i Syrien, fantiserar han.

– Jag skulle vilja vara med och ställa ut svenska konstnärer i Syrien.

Han lyser upp när han berättar om sitt önskescenario, men snart återvänder någonting i blicken som säger att det är en dröm som är smärtsamt avlägsen.

Annons
Dela
  • +1 Intressant!
Annons
För att kunna se bubblare behöver du skapa ett konto.
Du får även tillgång till:
  • Spara artiklar i din personliga läslista.
  • Kommentera vårt innehåll.
  • Få lokala erbjudanden.
Skapa konto
Annons
Annons