Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Vi stryker inte medhårs"

/
  • Omdebatterad utställning. ”The Arrival of Fenrir” av Daughters of Valhalla, i ”Om ljuset tar oss” på Gävle Konstcentrum.

Gävle Konstcentrums utställning ”Om ljuset tar oss” har pågått under hela sommaren. Nu, bara några veckor innan utställningen ska plockas ned har den plötsligt mötts av kritik. Detta i ljuset av händelserna i Norge.

Annons

Utställningen visar verk som relaterar till black metalmusik, i synnerhet norsk, och Gefle Dagblads kulturredaktör anklagar Konstcentrum för att flörta med högerextremister. Och att inte ens nu, efter Utöya 22 juli, sätta konsten i ett politiskt sammanhang.

Vi har valt att låta Konstcentrums chef Anna Livion Ingvarsson och utställningens curatorer ge sina synpunkter på anklagelserna, i två debattartiklar.

----------

I utställningen ”Om ljuset tar oss” på Gävle Konstcentrum deltar fyra konstnärer med verk som problematiserar skrämmande strömningar som finns i vår tid, och de gör det med musikgenren black metal som utgångspunkt. Utställningen tar upp frågor om våld, nynazism, främlingsfientlighet och Europas brutala gränsbevakning. Både verk och utställningstexter är kritiska till sådana fenomen. Konstcentrum ställer alltså inte ut Varg Vikernes.

Vi menar att en offentlig konstinstitution har ett ansvar – och en fantastisk möjlighet – att ta upp komplexa, laddade och svåra ämnen, konst behöver inte behaga eller vara vacker. Och även när utställningarna behandlar aktuella politiska ämnen, visar vi inte plakatkonst med förenklade budskap. ”Om ljuset tar oss” engagerar och drar in besökaren i verken genom att fysiskt ta hela rummet i besittning. Vi vet att vi har en vaken och reflekterande publik, och i regelbundna visningar har besökare möjlighet att diskutera vidare med vår personal. I foldern finns en text om varje verk som förklarar och ger ingångar till verkens innehåll och som kan fördjupa förståelsen. Det är intressant att vi har en hårdrocksfestival i Gävle. Men vår utställning stryker inte hårdrocken medhårs utan sätter in den i ett större ideologiskt sammanhang.

Det här är bakgrunden till sommarens utställning, men liknande frågeställningar har tagits upp i tidigare utställningar. Till exempel utställningen ”I skuggan av monumentet” hösten 2009 där Alexander Vaindorf skarpt kritiserade Carl Milles naziinspirerade offentliga verk, Jenny Perlins utställning våren 2010 om övervakning och åsiktskontroll, eller utställningen ”Allt för alla” av Ewa Einhorn och Jeuno Kim hösten 2011 som skärskådade frågor om nationalism, främlingsfientlighet och nordisk identitet.

Anna Livion Ingvarsson

Vår utställning vill uppmana till reflektion och självreflektion. De inbjudna konstnärerna har på olika sätt konfronterat sitt eget mörker. Viktor Rosdahls måleri är delvis en bearbetning av en uppväxt präglad av våld. Petr Davydtchenko berättar i utställningens informationsblad om hur han påverkats av sitt möte med nynazistiska subkulturer i St Petersburg och de gemensamma beröringspunkterna med black metal. Daughters of Valhallas video ”Giants of Yore”, med musik av Burzum, beskrivs av Arbetarbladets recensent som ironisk. Deras andra verk ”Heimdall – Valhalla Border Surveillance”, kallas av GD:s recensent för ”en motbild till den förljugna nationalistiska mytbild vi ständigt har anledning att ifrågasätta”. Det är intressant att olika besökare kan tolka en utställning på så olika vis och vi välkomnar denna diskussion.

Det är sant att vår utställning riktar sig till en allmänhet som inkluderar hårdrockare. Var det skadliga ligger i det är svårt att se. Getaway-festivalen var en omvittnat fredlig tillställning. Och även om utställningen lånar titeln från en skiva av Varg Vikernes Burzum är det inte en utställning som går hans ärenden.

Amos Oz uttrycker i ”Hur man botar en fanatiker” förhoppningen att humor kan bidra till att bota och förebygga extremism. Förmågan att skratta åt sig själv, att inte ta sin egen person på för stort allvar, är avgörande menar Oz. Kanske kan till exempel Daughters of Valhallas verk fungera som en sån skrattspegel för den som använder nordisk mytologi för att motivera nutida raskrig. Verket använder just humorn för att kommentera den exotiserande bild av det nordiska som finns både här och i vår omvärld. Det skulle vara intressant att veta hur Varg Vikernes skulle uppfatta videon där hans musik är med.

Anders Breiviks världsåskådning har växt fram i vår samtid och har spridning, kanske särkilt rädslan för islam. Det var tydligt på de initiala reaktionerna efter sprängdåden och skjutningarna i Norge. Ett exempel bland många är Gefle Dagblads ledare dagen efter dådet som enbart spekulerade i muslimer som möjliga gärningsmän.

Ibland är inte världen så enkel som vi önskar, ibland går det inte att dela upp världen i vi och de andra. Utställningen ”Om ljuset tar oss” är ett försök att skildra människans obehagliga sidor och känslor av ilska och hat. Varg Vikernes har kanaliserat sina aggressioner på tre olika sätt, han har gjort fantastisk musik, han har begått fasansfulla brott och han fortsätter att sprida antisemitiskt dravel. Vi bär alla på känslor av hat, rädsla och förtvivlan. Frågan är vad vi väljer att göra av dessa känslor.

Joakim Forsgren

Carl Bergström

Annons
Annons
Annons