Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vilken fin roman! "Ruth är intressantare än Karin Boye"

Den här boken tyckte jag om, deklarerar AB Kulturs recensent efter att ha läst Elisabeth Hjorths nya roman. Den innehåller bland annat en fiktiv Karin Boye och hennes ångestfyllda brevvän.

Annons

Karin Boye vet vi mycket om. Hennes dikter har fortfarande många läsare, och litteraturvetarna har ivrigt forskat om hennes liv och person, hennes homosexualitet, hennes politiska radikalism och hennes depressiva mentala läggning, som ledde till det tragiska självmordet. Men vem var Ruth Kjellén-Björkquist?

Om Karin Boyes kontakter och korrespondens med denna Ruth Björkquist handlar Elisabeth Hjorths nya roman "Nattens regn och dagens möda", och vi får här veta att denna Ruth är en typisk dotter och hustru, klämd mellan en berömd far, den nationalkonservative statsvetaren Rudolf Kjellén, och en berömd make, humanisten och sedermera biskopen Manfred Björkquist. I sig själv är hon bara en nitisk hemmafru, som aldrig skulle kunna tänka sig att lufta andra tankar än sin dominante fars eller lika dominante makes.

Manfred Björkquist är ju känd som Stockholms förste biskop och dessförinnan grundare av Sigtunastiftelsen, dit författare och kulturmänniskor inbjöds för att dryfta höga och ädla ting, som han som humanist vurmade så till den grad för, att han inte lade märke till människorna i sin omgivning. Elisabeth Hjorth ger i all stillhet en mycket dräpande bild av denne högstämt välmenande kulturman.

Till Sigtunastiftelsen 1935 kom också Karin Boye, och hur kontakten mellan Karin och Ruth tog sig uttryck vet vi inte alls. Det är i den glipan Elisabeth Hjorth skapar sin roman. En tid efter att Karin rest sin väg skriver Ruth ett brev till henne och söker trevande kontakt. Karin svarar oförblommerat och öppenhjärtigt. Ruth, som är låst i sin konventionalitet vågar knappt svara, men Karin fortsätter att skriva öppenhjärtiga brev till den alltmer förskräckta men också fascinerade Ruth.

Elisabeth Hjorth skriver en känglig och poetisk prosa.

Detta är alltså fiktion, och varför har då Elisabeth Hjorth fått idén att kontrastera de här två så till den grad olika kvinnorna mot varandra? En orsak är säkert, att det ger henne tillfälle till att spegla samhällsklimatet på trettiotalet ur en viss aspekt, inte minst den småsinta intoleransen bland borgarfruarna, som Ruth lever bland och står i våldsam kontrast till det liv Karin lever med den tysk-judiska Margot Hanel, som hon har ett mycket komplicerat erotiskt förhållande till.

Men även om Karin Boye naturligtvis är den intressantaste gestalten i det här omaka paret, tycker jag ändå – i motsats till andra recensenter – att Ruth är den intressantaste parten av de två. I den här romanen vill säga. Hon är ett slags andlig syster till Maj i Kristina Sandbergs lysande trilogi om en hemmafrus öde vid samma tid. Ruth är andligen låst och djupt indoktrinerad av far och make. Att hon skulle kunna ha andra tankar än hans är inget som maken Manfred skulle kunna föreställa sig. Men det har hon utan att riktigt veta vilka. Hon är osäker, otillfredsställd och ser, fast litet grumligt, i Karin ett hopp om frigörelse, tar ett första steg men vågar sedan inte ta det andra. Karin är nämligen så fast i sina egna problem och sin egen ångest, att hon inte har förmåga att riktigt gå Ruth till mötes. De nuddar vid varandra, men båda gick vidare mot sina olika öden utan att lyckas möta varandra.

Elisabeth Hjorth skriver en känslig, ofta naturligt poetisk prosa, och det är märkligt att man kan skriva en så fin roman, om något som aldrig blev av. Jag tycker mycket om den.

Fakta: Ny bok av Elisabeth Hjorth, "Nattens regn och dagens möda" (Norstedts)

Annons
Annons
Annons