Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Några dagar i Sverige

Bussen slingrade sig fram på svenska småvägar i ett idylliskt men något retuscherat Astrid Lindgren-landskap.

Annons

 

Röda hus, gröna fält, kossor, kalhyggen, en stängd Konsumbutik, en knutpunkt för nya ideer, en slottspark, en hytta, en blånande fjärd och en rosa kyrka. I fonden en fabrik som det globala kapitalet snart bommar igen.
Vi avslutade den årliga redaktionsutflykten på Hembygdsgården med den obligatoriska tipspromenaden (jag vann på en fråga om Tjörneryd). Nu vet vi något om det vi tidigare inte hade några särskilda kunskaper om; Hamrångebygden.
Jag vill särskilt nämna Saltharsfjärden och (textreklam) Bergmans fisk. Vidunderligt vackert, med århundradets lägsta vattenstånd, 45 centimeter under. Inte bra för fisket, säger en just ilandstigen småbåtskapten.
På fabriksområdet optimism om en möjlig framtid utan Stora Enso. En ny broschyr placerar Norrsundet mitt i Sverige, idealiskt för industriella investeringar. Här finns allt, och en arbetarstam med anor från stenåldern. De snart utsparkade har gett sig fan på att skapa sig nya liv, och bo kvar. De kommer att lyckas. ”Strategiskt läge”, läser jag, bara ”100 minuter” från Arlanda.
Som alltid, när man svänger av från stora vägen, stiger det riktiga landet fram. Bedövande idyller, villor granne med havet eller bäckar, vidunderliga utsikter, några öar strax bortom bryggorna. Småföretagare som kämpar för överlevnad. Några historiska riktpunkter som öppnar sig mot det förflutna.
Och en sorts romantik i det fagra, försomriga landskapet. Här skulle vem som helst vilja bo.
Kommundirektören, som bor strax intill Axmar hytta, skriver i en lite svajig text ut några löften: ”Vill du hitta en plats där familjeliv och näringsliv kan frodas, är detta platsen”. Kanske tänker han på skolornas framtid, fler barn räddar hotade lokala lärosäten.
Sedan kör vi rakt ut i grönskan och där bor vår korrespondent så vackert att jag bländas.

Länsstyrelsen valde myggen, men ändrade sig senare. Kanske det lätt absurda myggrekordet vägde över till människans fördel. Men det var djurens lidande som fick byråkraterna att tänka om.
Människor får väl knyta blusen, dra tröjan över huvudet eller stänga dörren om sig och ute myggorna men de oskyldiga kreaturen, instängda i laggårn, på gränsen till psykisk kollaps och undernäring; det blev för mycket.
Vissa djur är trots allt viktigare än andra. Ingen byråkrat överlever rapporter om lidande kor, instängda kalvar och halvt galna hästar. Så när inte myggplågan övertygar länsstyrelsen plockas boskapen fram; ett oslagbart nummer i tv, eller Dagens Nyheter.
Så nu skall Bärrek sprutas, ett självklart val. De som bor där nere har rätt till sina liv, och sin natur.


en sida skall fyllas, som alla dagar. En del av Sverige utanför fönstret, snart reser sig bostäder där en gång CH:s gäster flimrade förbi. Jag ser lyftkranar överallt i länet, säger den ständigt resande och optimistiska landshövdingen. En av dem nära mig.
Morgonkaffe på altan, 25 grader. Sverige nästan som Grekland, eller Italien. Men Norge är vackrast, särskilt fjordlandskapen. Nordisk enighet om detta vid landshövdingens delikata middagsbord. Jag nämnde Bergen, en särdeles skön stad. Norrmannen längtade hem till Kongsvinger.
TT sände ut ett telegram där drottningen uttalade sig: ”Detta är en dag som inkluderar alla, då man träffas och visar vad Sverige står för”. Hallå, Adel! Vi tänker på dig.
Drottningens vänliga, eller standardiserade, ord kanske när ända fram till källarhålor där de papperslösa gömmer sig. Menlösheter är trots allt bättre än de primitiva brölande nationalsocialtisk front sänder ut när de samlas för att bevara Sverige vitt och snart befriat från alla ”främlingar”.
Det är nazisterna som sliter åt sig nationaldagen från alla välmenande som inte riktigt vet varför vi firar (samling och allsång på torget) och vad som förväntas av dem. Ett påbud uppifrån bara, utan särskild folklig förankring. Inte ens sverigedemokraterna har mobiliserat mot invandrare, flyktingar och muslimer.
Jag nöjer mig med ett lagom uppspelt Heja Sverige när Zlatan äntligen stänker in en boll och Lagerbäck drar med sig hela landet från gruppspel till kvartsfinal.

Annons
Annons