Helt absurd

Det här är sjukt. Ni kan inte ana hur sjukt. En vuxenkomedi om en lurvig leksaksbjörn som kommer till liv, grabbar en öl och sunkar i tv-soffan.

Men, okej, vi tar saken från början. Lilla John packar med tindrande ögon upp en jättenalle ur sitt julklappspaket. Allt vore perfekt, om han bara hade en riktig bästa vän också. Oops, plötsligt händer det. Den talande teddybjörnen Ted blir en världssensation och mediaälskling men framför allt sin ägares trogna följeslagare genom livet.

Tjugo år senare, hemma hos John (numera biluthyrare utan lysande framtidsutsikter) och hans nya flickvän, är de tre i lägenheten. Och Ted är inte den som plockar undan pizzakartongen efter sig. Han är inte särskilt gullig längre.

Japp, det handlar om att växa upp och slita sig från grabbighetens nallebjörn. Om man ska kunna ha ett jämställt förhållande. Filmen är, tro det eller ej, i botten också romantisk.

Ted förkroppsligar killgängskultur, kvinnoförakt, självupptaget machobeteende, nördighet. I förlängningen rasism, republikaner och alla möjliga fördomar man kan tänka sig.

”Ted” är Seth MacFarlanes debut som bioregissör och lika lömsk som hans genialiska tv-serie ”Family Guy” – barnslig på ytan men grym satir.

Jag hänger inte med på vissa populärkulturella amerikanska anspelningar. Men det finns mer än nog för alla. Enbart repliken ”Someone had to joan crawford that kid” gör filmen för mig. Sen hinner man bli mätt innan det är över. Det är många portioner av samma rätt i uppradade varianter. Och väl mjuk inramning för att det riktigt ska kännas Seth MacFarlane.

Å andra sidan räcker hans absurda upplägg långt. Mark Wahlberg (vuxna John) spelar mot en gapig teddybjörn som om det vore den naturligaste sak i världen.

Bodil Juggas

  • ”Ted”

    Regi: Seth MacFarlane

    Med: Mark Wahlberg, Mila Kunis, Seth MacFarlane (röst)

    Filmstaden, Gävle

Dela
  • +1 Intressant!