Annons
Annons
Annons

Hon lägger orden i munnen

Manusförfattare tillhör, av någon anledning, filmvärldens doldisar. Maria Karlsson från Söderhamn är en sådan. Hon har skrivit ­manus till filmtrilogin ”Snabba Cash”.

Hon bodde faktiskt i Gävle ett tag, och pluggade skrivande på Västerbergs folkhögskola. Hon hade hållit på med litteraturvetenskap, förlagsjobb, teater och jobbat som ung reporter på Söderhamns-kuriren innan hon kom in på att skriva för film.

Hon berättar att det rent konkret gick till så att hon gick omkring i Soho i London för tio år sedan och fick syn på en broschyr som gjorde hävdade att den ”snabbaste vägen till Hollywood” gick via ett grymt filmmanus.

Hon anmälde sig till kursen som broschyren gjorde reklam för, och insåg att det här var något för henne.

– Att skriva filmmanus innehöll element av teater, av språk, av att berätta om samhället. Det kändes som att alla mina intressen strålade samman där.

En av sakerna som hon kom på där var att det inte handlar så väldigt mycket om språk. Det handlar om att driva en story, om dramaturgi. Och också att det är ett grupparbete, en dynamisk och intensiv process som utförs tillsammans med regissör och producent. Ett manus kan skrivas om hundratals gånger i den processen.

Så småningom började Maria i alla fall på filmmanusutbildningen på Dramatiska Institutet i Stockholm. Killen som skulle producera den första Snabba Cash-filmen sökte unga manusbegåvningar, så han ringde till manusprofessorn på Dramatiska Institutet och bad om tips. Marias namn kom upp. De bokade in en fika och producenten frågade om Maria hade läst ”Snabba cash”, alltså boken av Jens Lapidus. Det hade hon inte, men det kändes som att de klickade ändå.

Sedan gick Maria hem, läste hela ”Snabba Cash” under kvällen, och på morgonen skickade hon ett långt mejl till producenten om sina tankar kring hur man skulle kunna göra film av boken. Hon fick jobbet.

Vad sade dina klasskompisar på DI när du fick jobba med värsta storproduktionen direkt?

– Jag sade ingenting till dem. Jag var rädd att det på något sätt inte skulle gå hela vägen, så jag höll det hemligt. Men de som fick veta det sen tyckte väl att det var kul.

Vad lärde du dig av manusarbetet med Snabba Cash 1?

– Oj. Svårt att veta, man lär sig ju hela tiden. Men det var kanske att det var så många som hade åsikter. Regissör och producent var jag van vid, men här var det också olika finansiärer. Man fick lära sig filtrera.

Var det svårt?

– Egentligen inte. Om det är tio olika som har åsikter så föreställer man sig kanske att de också ska ha tio olika åsikter. Men oftast har de tio ungefär samma synpunkter, och ofta håller jag också med om dem. Då är det inte så svårt.

En del saker skiljer ”Snabba cash 2” från ettan. En av dem är att Maria Karlsson samarbetat med Peter Birro när det gäller manuset. En annan är att tvåa är fristående från Jens Lapidus bok.

– Att göra film av en bok är svårt, men att göra en film utan att följa en bok var nästan ännu svårare. Här fanns ju alla möjligheter i världen, vi kunde hitta på vad som helst.

Vilket var roligast?

– Båda var roliga, fast på olika sätt.

När man ser stora filmstjärnor i intervjuer så brukar de ofta få motivera varför de tackat ja till att spela i en viss film. Då hänvisar de nästan alltid till manus. De bestämde sig för att ställa upp när de fick se att det var ett bra manus helt enkelt. Ändå är manusförfattarna doldisar i filmvärlden.

– Jag vet, inte ens jag har koll på vem som skrivit manus till de filmer som jag gillar. Det är regissörerna och skådisarna man har koll på. Jag tycker manusförfattarna är otroligt viktiga, det är ju de som kommer med grundritningen till filmen. Men det finns ju också andra som är viktiga: klippare, kompositörer, fotografer... De är också doldisar.

– Men jag tycker bara det är skönt. Jag vill så klart ha cred för det arbete jag gör, men jag har inget behov av att fronta och synas. Jag tycker det är skönt att ha ett vanligt namn också.

Annons
Annons
Annons
Dela
  • +1 Intressant!
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons