Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nyskapande om Hellström

/

Annons

Göteborg har aldrig varit vackrare. Feskekörka står i månskenet, Älvsborgsbrons lampor glittrar inbjudande och krogstråket Andra långgatan ligger idylliskt i gatlyktornas skimmer. På pappret är ”Känn ingen sorg” en lekfull dramakomedi med biografiska inslag om musikikonen Håkan Hellström.

Men redan i de inledande scenerna står det klart att den är mer än så. Det rör sig om en ovanlig filmproduktion med svenska mått mätt. ”Känn ingen sorg” är nämligen inte bara en vitamininjektion för en på många sätt trögstartad sommar – det är även en nytändning för svensk ungdomsdramatik på vita duken.

Regiduon Måns Mårlind och Björn Stein ger filmen en hollywoodtouch i kombination med produktionsteknisk briljans. Det finns både fart och djup om vartannat. Fotot är snyggt och Hellströms musik i fokus utan att den filmiska kvalitén slarvas bort och blir till en musikvideo.

Den på många sätt löst sammansatta handlingen handlar om den musikaliskt begåvade Pål. Och hans långa kamp för att våga sjunga inför publik. Vägen dit kantas av karaktärer i finstämda biroller. Thomas von Brömssen gör Påls farfar Rolle med humor och värme. Barndomsvännen Lena, spelas övertygande av Josefin Neldén. Och Gävlebördiga Disa Östrand gör ett livaktigt porträtt av Eva, en manusmässigt lite väl tillyxad karaktär som trofébrud i kompisgänget.

För att inte tala om huvudrollen. Håkan Hellström är Adam Lundgren. Eller så var det tvärtom. Klart är i alla fall att rollen som Hellström är finstämd, porträttlik och överväldigande. Att Adam Lundgren sjunger och spelar själv tillför det lilla extra som kommer göra rollen historisk.

Filmens drömska och romantiserade skimmer följer med biobesökaren långt efter att man lämnat salongen – och kommer tina upp även den mest inbitna motståndaren till Håkan Hellströms säregna röst.

Annons
Annons
Annons