Annons
Annons
Annons

Överraskande ospännande

Överraskande spännande, skrev jag om förra Hamilton-filmen. Det var den första med Mikael Persbrandt i huvudrollen som den svenska underrättelsetjänstens bragdmedaljör.

En roll som från Jan Guillous böcker, och med tiden, glidit över till fullfjädrad actionhjälte och machofigur. Persbrandt är trimmad till tusen. Men inga vänstersympatier, ingen feminism, komplicerar numera agent Hamiltons tillvaro. Det får man kanske ta.

Men vad man inte ska behöva ta är slapphet.

Film nummer två (två enligt den nya Persbrandträkningen alltså) är överraskande ospännande.

Det borde inte ens gå att göra ett kidnappningsdrama så träigt.

Och då har man ändå att tillgå ingredienser som ett bortrövat oskyldigt flickebarn, avancerad tortyr samt vass kritik mot världspolisen USA.

Romanförlagan berättar om en Hamilton som tröttnat på sitt yrkesliv som dödsmaskin. Men så drabbas han privat, när hans guddotter hotas. Vapnen putsas åter. Det ger utrymme för viss samvetsproblematik – som dock filmen rakt av ignorerar.

Ett fritagande planeras och genomförs. Och skildras som om det skulle diarieföras.

Bodil Juggas

Annons
Annons
Annons
  • "Hamilton 2 – men inte om det gäller din dotter"

    Regi: Tobias Falk

    Med: Mikael Persbrandt, Frida Hallgren, Reuben Sallmander med flera

    Filmstaden Gävle, Roxy/Star Sandviken

Dela
  • +1 Intressant!
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons