Intensiv reggaeshow

I’m just starting to put on a show, and these people want me to go?! Barrington Levy står på Furuviks stora scen och verkar förbannad.

Han har kört i 45 minuter och klockan visar midnatt, och enligt programmet ska Barrington Levy vara klar nu, något han själv verkar totalt oförstående inför. Han har ju precis kommit igång.

Do you want me to go? skriker han till publiken. Det vill de absolut inte. Han har ju precis kommit igång.

Så han kör några nummer till.

Innan det har han gjort en raggashow helt utan några döda punkter. Han har avbrutit låtar för att sjunga dem a capella en gång först, bara för att egga upp publiken. Och han har på ett nästan aggressivt publikdomptörsätt fått publiken att vricka tungorna av sig i avancerade call-response-övningar: Say scibelidibeliwabedlybobbedlybipbibeddidibbeddi-bwo-o-o-oh!. Han har tagit ner och tagit upp och tagit ner och sedan plötsligt dragit upp på en mikrosekund och hoppat jämfotahopp i stroboskopljuset.

Efter det tar en evighetslång soundcheck innan sista akten går på en bit innan ett. Morgan Heritage är sångaren Denroy Morgans barn, som har sparat ut sina dreads och bestämt sig för att tillsammans föra arvet efter farsan (som fortfarande lever) vidare.

Jag står kvar ett bra tag och lyssnar på deras religiösa culturereggae om Jah och Haile Selassie och publiken går igång på det här också, de gungar med, men jag fattar det ärligt talat inte. Vad hör de som inte jag hör? Jag hör bara en oändligt tungrodd sirapsreggae utan energi.

Publikdomptör. Morgan Heritage får publiken att gå igång men vår utsände hör bara tungrodd sirapsreggae.

Dela
  • +1 Intressant!