Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Di Leva firar 30 år som artist

/
  • Gävlesonen firar 30-årig karriär. Thomas Di Leva släppte i veckan samlingsskivan ”Vi har bara varandra” och jobbar samtidigt med en ny skiva.

Thomas Di Leva firar 30 år som artist. I samband med det ringde han upp nöjet och berättade om sin andlighet, om hur han är klädd när han är hemma och softar, och om hur det egentligen gick till när han skrev titellåten till samlingsskivan som kommer nu: ”Vi har bara varandra”.

Annons

– Hej, det här är Thomas Di Leva. Jag skulle ringa dig vid den här tiden.

Hej Thomas, vad bra att du ringer! Hur är det?

– Det är bra. I dag är en bra dag. En lätt dag. Jag gör många intervjuer. Jag har pratat med en radiostation och nu gör jag sådana här telefonintervjuer.

Vilken fråga är det som de flesta vill ha svar på?

– Nu har jag hållit på så länge så nu börjar det bli: Vilken av alla dina låtar tycker du mest om?

Vilken är det då?

– Haha, jag vet inte. Det där är så svårt att säga. Jag tycker om olika låtar olika dagar. Jag gillar även låtar som ingen annan gillar, gamla b-sidor och sånt. Dem kan jag gilla lika mycket. Men det gör jag förstås hos andra artister också. Jag tycker om känslan av att det är lite mer ”off the record”. Men det är klart att det är roligt att jag gjort många låtar som folk känner igen också, som Vem ska jag tro på?, Vi har bara varandra, Miraklet, Dansa din djävul, Everyone is Jesus… Det är roligt att man skrivit alla de låtarna. Det är klart att det känns… fantastiskt! Om man nu får säga så i Sverige.

Vi har bara varandra” har fått ge namn åt din nya samling. Minns du när du skrev den låten?

– Ja, det var i Gävle faktiskt. Jag hade varit vid Loch Ness-sjön i Skottland för att skriva material till skivan ”Rymdblomma”, men var inte riktigt klar. Efter det hade jag en vecka i Gävle för att hälsa på. Det var nästan i juletid och jag var på väg till en fest hos en kompis. Då kom den till mig. Först hela texten och sedan melodin. Jag skrev upp den på en servett på festen och spelade in en demoversion av den på min portastudio samma kväll, direkt när jag kom hem.

Var du exalterad? Ville du sjunga den för dina kompisar på festen?

– Nej. Tro det eller ej, men jag är en ganska blyg person privat. Jag sjunger nästan aldrig om det inte finns en stor arena att gömma sig på, hahaha.

Men kände du på en gång att det var en smashing låt som hade kommit?

– Ja, jag gjorde faktiskt det. Jag lyssnade på demon och tänkte att det här är en fantastisk låt. Min producent fattade den inte riktigt, och chefen på skivbolaget fattade den inte riktigt heller, men de litade på mig. Och det var ju bra.

Vilka är de största skillnaderna i din musik och ditt artisteri nu jämfört med för 30 år sen?

– Det är väl inte så stor skillnad. Förutom att jag blivit äldre (bubblande skratt). Det är som med Mick Jagger (stort skratt) – det är ju inte så stor skillnad på honom nu jämfört med då heller – förutom att han har blivit mycket äldre. Eller David Bowie. Visst, han byter frisyr ibland, men han är ju fortfarande David Bowie.

Är du religiös?

– Jag ser mig själv som andlig. Inte kanske religiös i gammal bemärkelse. Det uppfattar jag som att man säger att man tillhör någonting. Jag tillhör inte någon religion, på samma sätt som jag inte heller tillhör något politiskt parti. Jag är intresserad av både politik och religion, det är intressanta diskussioner som har mycket att ge. Men min upplevelse är att jag är en andlig varelse som har en mänsklig upplevelse just nu.

Före och efter den mänskliga upplevelsen då?

– Före har jag haft andra upplevelser, som andra varelser på andra planeter. Efter är en öppen fråga.

För din andlighet med sig etiska och moraliska krav?

– Jag tror att alla liv, vare sig de är andliga eller religiösa eller inte, för med sig sådana krav. Vi bygger våra samhällen så, vi vill ha det så. Jag tror inte många skulle stå ut i samhället annars. I så fall bara de som har väldigt starka armar (skratt). Men det är viktigt med levnadsregler. Mina handlar om kärlek och förlåtelse och att leva och låta leva.

Har du en gudsbild?

– Jag känner många gudsbilder. Jag brukar säga att antingen ser man gud i allt eller inte i någonting alls. Jag tror att det gudomliga finns i allt, och i alla människors hjärtan – och att det är oförstörbart. Oavsett vad som kan ha hänt en människa så finns den gudomliga kärleken kvar innerst inne.

Hur går du klädd hemma?

– Olika på olika dagar. Ibland i kaftan, och ibland inte. Om jag ska leka med min niomånaders son till exempel kan det vara skönt att bara ha träningskläder och rulla runt på mattan och ha kul. Det måste ju vara praktiskt också.

Vad kommer att hända nu?

– Vi ska ut och turnera. Samtidigt sitter jag och skriver nytt material. Det skulle vara roligt att göra en helt akustisk skiva.

– Jag sitter och skriver med gitarren nu. Vi får se vad det blir.

Annons
Annons
Annons