Annons

En gitarrhjälte av den gamla skolan

/

Bara sådär tio minuter efter utsatt tid kliver Rich Harper med band upp på CC-pubens anspråkslösa scen och drar igång ”I hear you knocking”.

Det låter jävligt bra. Helt enkelt därför att nämnde Rich på gitarr, Danny Leone på bas och Pete Gallagher på trummor är tre ytterst samspelta och kompetenta bluesmusiker.

Amerikanen Rich Harper startade sitt band 1995. Han turnerar gärna i Sverige och är en gitarrhjälte av den gamla skolan. Med eller utan sliderör låter Rich sina fingrar lekfullt och känsligt vandra över halsen på Stratocastern. Rich Harper påminner i sitt gitarrspel en hel del om Duane Allman eller en ung Eric Clapton. Han tolkar en av sina svarta förebilder, Albert King, respektfullt i låten ”Born under a bad sign” och när bandet går lös på ”44 blues” (Roosevelt Sykes/ Howlin’ Wolf) är det tunggung och spontandans som gäller inne på det halvfulla ölhaket.

Plötsligt står en av ägarna till puben, Sven, på scen och tillsammans med trummisen Pete Gallagher delar de på sånginsatsen i Chuck Berrys ”Memphis, Tennessee” från 1959. Coolt är bara förnamnet!

Spelningen är indelad i två set och efter pausen får vi bland annat höra ett par ZZ Top-låtar, en stämningsfylld ”The thrill is gone” och en helt fantastisk och energisk version av ”Take me to the river”. Det fattas bara att soulpastorn himself, The reverend Al Green, är med på scen. Kvällens absoluta höjdpunkt!

Om bara Harpers egna material (”She’s on her way up” up från debutplattan "Don’t think", "Just play" undantaget) varit av samma kaliber som de låtar han väljer att tolka hade jag gett konserten en high five. Nu blir i stället betyget en stark fyra.

Jonny Hjortfors

  • The Rich Harper Band

    CC-puben, Gävle

    27 maj 2012

Annons
Dela
  • +1 Intressant!
Annons
För att kunna se bubblare behöver du skapa ett konto.
Du får även tillgång till:
  • Spara artiklar i din personliga läslista.
  • Kommentera vårt innehåll.
  • Få lokala erbjudanden.
Skapa konto
Annons
Annons