Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Eva levererar fortfarande

/
  • Allt ljus på Eva.  I går spelade Eva Dahlgren på konserthuset i Gävle. Hon spelade gamla godingar som Vem tänder stjärnorna, till publikens stora förtjusenhet.
  • Hög nivå. Eva bidrog med svensk gospel på allra högsta nivå.

Det tar nittio minuter, sedan kommer öset och sexmannabandet börjar att rocka fett i låtar som ”Ung och stolt” och ”Gunga mej”.

Annons

Innan dess har en nästintill knökfull Gevaliasal, under mestadels lugna favoriter, fått njuta av den nu 52-åriga Eva Dahlgren och hennes fantastiska sångröst. Denna något hesa och omisskänneliga röst, full av värme och visdom, som under drygt trettio års tid har skänkt oss svenskar värme och tröst.

I och för sig verkar Eva fungera i grannländerna också. Framförallt i Finland, där hon startade sin ”Eva Dahlgren live 23 sånger” turné för någon vecka sedan. Tydligen har hon det som tradition att börja i vårt östra grannland. Funkar det hos finnarna så är det grönt ljus. Och nästa spelning är 19 oktober på klassiska Sentrum Scene i Oslo.

I alla fall, jag har aldrig varit en die hard-fan av Eva Dahlgren och hennes musik. Har generell koll på karriären, vet att Eva medverkade på ANC-galan 1985 och att hon var med i schlagerfestivalen 1980. På ett ungefär. Men när bandet framför ”Vem tänder stjärnorna” och blått ljussken från strålkastarna sakta faller atmosfäriskt över oss i publiken när Eva sjunger den välbekanta refrängen, då är det bara att kapitulera. Det är magiskt och oerhört stämningsfullt. Där och då känns det som att tiden står blickstilla.

Lite synd bara att, i mitt tycke, det dröjer så pass lång tid innan tempot i spelningen höjs. Och att Evas suveräna sångröst inte är högre från mixerbordet under de ösigare låtarna. Det är faktiskt svårt att höra vad hon sjunger när bandet går på för fulla cylindrar. Men det där kompenserar huvudpersonen med ett underfundigt och roligt mellansnack där hon bjuder på sig själv och avdramatiserar bilden av sig själv som en djup och allvarstyngd person.

”Ängeln i rummet” avslutar en alltigenom publikfriande spelning och är det inte sanna mina ord svensk gospel på allra högsta nivå.

Jonny Hjortfors

Annons
Annons
Annons