Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ground Mowers Mange briljerade

/
  • MAKALÖS RÖST. I låtar som ”Down” och  ”Warmachiner”briljerade Mange med sin röst.

Annons

l Bara överkroppar-check. Bredbenta poser-check. Referera till det manliga könsorganet-check. Spotta öl på publiken-check.

De 40-tal personer som hade kommit för att hylla bandet Ground Mowers skivsläpp på Spegeln, bjöds på hårdrockens tröttande ”saker att göra på scen”-lista.

Tacksamt nog hade Ground Mowers medlemmar mer att bjuda på än de uppräknade attributen. I det för kvällen fem starka bandet, fanns kompetenta musiker som stundtals levererade riktigt sköna toner. Ibland var ljudbilden lik Soundgarden med allt vad det innebär. Utmanande, aggressiv och med en omväxlande nedstämdhet.

Några av låtarna satt hårda och sköna som en välmatad serie med tunga högerdojor på en K1-match. Detta var särskilt tydligt i låtar som ”Down”, där Manges penetrerande och skarpt melodiösa röst fick fritt spelrum. Samma låt avrundades med en riktigt vass stämsång där resten av bandet deltog.

En annan pärla var stycket ”Warmachine” som lockade med sitt stegrande intro, och även där briljerade Mange med sin röst. Bakom trummorna satt det välvalda alter-egot Mr.Bang, som namnet till trots, visade upp en imponerade ombytlighet och kreativitet i sitt spelande.

Gitarristen Jonta likaså, som även visade sig behärska munspel. Givetvis kastades det förverkade munspelet ut i publiken i enlighet med ”saker att göra på scenen”-listan.

Den enda som inte riktigt hördes alla gånger var basisten Tompa. Tråkigt nog så drunknade han ofta i ljudbilden, men de gånger han stack ut så var det tungt, skönt och drivande slamrigt. Trots att bandet verkligen var välspelande och ibland kunde leverera så gick många av låtarna in i varandra och saknade en egen profil. Träffsäkert, men utan den där så välbehövliga geisten och nerven.

Michael Norin

Annons
Annons