Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingen är som Eva Dahlgren

/

En sjuårig Eva Dahlgren cyklar varv på varv runt kvarteret med sin nya cykel och där nånstans kommer hon på det: Ingen är som jag. Jag är en egen person.

Annons

Mamman är en egen person, lille lillebroren är det också (eller njae, korrigerar den vuxna Eva, kanske inte han riktigt).

I monologen ”Ingen är som jag”, framförd på Gävle teater på onsdagskvällen, berättar Eva Dahlgren den historien. Monologen har kommit till, har hon förklarat, för det finns saker som inte låter sig sägas i en låttext. Som är för invecklade, eller för oväsentliga.

Grunden är just den; ingen är som jag. Och även om vi till 90 procent består av nedärvda gener och sålunda bara har 10 procent att påverka själva (en rätt rutten deal, tycker Eva Dahlgren) så har man ändå sina tankar och de kan ingen ta ifrån en.

Men Eva Dahlgren hinner med att berätta en massa annat också, om den egna uppväxten och om hur hennes västerbottniska kropp är som en rak björk (till skillnad från de norrbottniska fjällbjörkskrumma kvinnorna), om mormorn som älskade att flytta och om en misslyckad flöjtkonsert i Lund. Hon hinner göra en dans. Och sjunga några sånger, i nya stundtals nästan olycksbådande arrangemang.

Scenografin är i det närmaste obefintlig men på en stor duk visas små filmer och bilder, både roliga och vemodiga.

Det roliga väger över. Eva Dahlgren, som kan vara så djupt allvarlig i sina texter, är en mycket rolig människa och inramningen (teaterscen, filmduk, dramatisk ljussättning) gör det hela på nåt sätt ännu roligare. Man (i alla fall inte jag) hade liksom inte väntat sig det.

Det skaver inte direkt, det är inte hjärtat utslitet ur kroppen, men just det känns befriande. Eva Dahlgren pratar om att hon, för den övergripande balansen mellan tur och oturs skull, brukar stå undanskymd i ett hörn på fester och dricka slattar (för har man för roligt så kostar det, det vet man ju). I det hörnet skulle jag också vilja stå. Inte för balansens skull. Utan för att jag tror att jag skulle ha grymt trevligt.

Annons
Annons
Annons