Annons
Annons
Annons

Ingen minnesvärd konsertupplevelse

Veronica Maggio är den som får äran att avsluta säsongen i Furuviksparken. Och hon gör det så proffsigt att det gränsar mot att blir tråkigt.

Ja, det är sant, i all sin motsägelse kan jag inte ge denna konsert full pott, trots att låtarna som rena albumspår är riktiga femmor.
Det jag saknar är en liveupplevelse som ger något mer än vad det ger att lyssna på Maggios lysande hits när man sitter hemma framför skivspelaren eller med hörlurarna instoppade i öronen och diggar med till ”Välkommen in”, ”Mitt hjärta blöder” och så klart ”Jag kommer”, och för all del alla andra grymma låtar på senaste albumet ”Satan i gatan”.

Nu tror jag säkert att de som ännu inte har sett Veronica Maggio live förut kunde finna en tillfredställelse under Furuviksparkens avslutningskonsert. För Furuvik har faktiskt en av de bästa (utomhus)scenerna, tycker jag. För att den är så anpassad för stora folksamlingar att man kan stå riktigt långt fram, och se riktigt bra, utan att behöva bli mos. Det finns plats för alla, och var man än står tycks man se riktigt bra. Och det gör så klart att konsertupplevelsen i sig blir spännande för de som vill möta en artist hyffsat intimt, trots att man delar upplevelsen med tusen andra. Men just detta är mer platsens förtjänst, och inte artistens.

Veronica Maggio är förstås en finslipad artist, som springer från sida till sida på scenen, poserar och sträcker ut mikrofonen mot publiken och ber alla och sjunga med. Och så berömmer hon publiken, för att vi är så fina, och för att det är en sådan magisk stämning. Men jag känner dessvärre inte riktigt av det där magiska, det som hon säkert såg framför sig, med ett innerligt stort publikhav och ett tivoli i bakgrunden med karuseller som är inne på sina sista snurrar innan de stannar för säsongen. Men blickar man bara mot scenen ser man endast en rutinerad stjärna och ett band som inte tycks ha någonting gemensamt. Maggio kör sitt eget race och musikerna har sin egen värld, två världar som är så separerade att de inte ens tycks se varandra. Alla levererar, men de bygger inte upp någonting ihop, där i stundens hetta. Visst, hon är en soloartist, men det finns goda exempel på de som förstått hur viktigt det är att ha med ett band som inte bara känns som inplockade studiomusiker, till exempel Håkan Hellström, Timbuktu och Winnerbäck.

Det blir aldrig den där känslan som man kan få av en riktigt bra konsert, att man känner att man har upplevt något unikt tillsammans. Veronica Maggio sätter själv fingret på problemet när hon vid sista låten säger ”Ni vet nog redan vilken det blir”, och det blir så klart ”Jag kommer”. Allt är förutsägbart, ingenting överraskar.
Den här konserten kommer jag att ha glömt redan i morgon. Men jag kommer att fortsätta lyssna på Veronica Maggio. För som låtskrivare och sångerska är hon toppen.

Marie Björk

Annons
Annons
Annons
  • Veronica Maggio

    Furuviksparken
    25/8

Dela
  • +1 Intressant!
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons