Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Inte bara festivalerna som borde ta ansvar

/

Sofia Juvel om jämställdheten på scenerna, även utanför festival.

Nu är det sommar och festivaltider och vi journalister blir åter tvungna att ställa den obligatoriska frågan till festivalarrangörerna. Varför så få kvinnor på scenerna? Nyligen kom föreningen Jämställd festival med prognosen inför årets svenska festivalers förmåga att boka jämställt och det var glädjande att se att Stockholm Music & Arts, Storsjöyran, Popaganda och Urkult har tagit åt sig av kritiken och bokat jämställt. Men tyvärr är det fortfarande flera aktörer som det går lite långsammare för, vilket drar ner totalsnittet och i sommar är det 70 procent mansdominerade akter på landets tio största festivaler. De senaste åren har svaren från arrangörerna skiftat från varianter på ”vi bokar inte efter kön, utan efter kvalitet” till ”vi är medvetna om problemet, men vi har inte hittat fler som passar vår profil” och ”det är olyckligt, men de vi ville ha turnerar inte nu”. Även om jag tillhör de som alltid tycker att det går att göra mer, vet jag också att det är många faktorer som samverkar när ett musikevent ska sys ihop. Det är beslutsprocesser i många led och det är mycket som ska klaffa. Men om vi tar blicken från de stora festivalerna och riktar den mot något mer vardagligt ser vi snart att vi har samma problem på hemmaplan. För lika säkert som att affischnamnet för hårdrocksfesten är ett all male metalband är det att en gitarrkille ackompanjerar jobbets sommar-aw. Och det påverkar oss såklart. Vem vi ser med en gitarr, vems röst vi hör i bakgrunden under minglet, vem som får tillgång till att charma stans folktätaste uteservering, strandbaren under happy hour eller vem vi hyr in på företagets sommarfest. Att det inte finns några kvinnliga musiker vet vi ju vid det här laget är en myt. Här finns inte heller några hala bokningsbolag, förhandlingar eller dåliga turnétajmingar att skylla på. Det finns helt enkelt ingen ursäkt för att inte ta ansvar.

En annan grupp som sällan får stå till svars för hur det ser ut på scenerna är artisterna själva. En soloartist till exempel kommer sällan ensam. Live finns det oftast ett band, det finns tekniker av olika slag och ett crew som åker med på turné. Så även om själva dragplåstret är en kvinnlig artist backas hon ofta upp av en hel drös män. Här kan artistens röst verkligen göra skillnad. Något som i all sin enkelhet blev uppenbart i veckan när Molly Sandén berättade att hon bestämt sig för att enbart jobba med tjejer under hela sin långa sommarturné. Ljud, ljus, band – allt. Så gör som Molly och ställ dig frågan. Vad gör du för jämställdheten i musikbranschen? Och ta lite eget ansvar.

LÄS MER:

Getaway sämst på att boka jämställt

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons