Jakten mot nollpunkten

Om en månad drygt släpps Linus Luttis första skiva under namnet Little Children. Han förbereder sig på släppet - genom att spela in en till skiva.

Han gick med på att komma till Gävle för en intervju, inte minst för att han ville se nya kaféet Sparven vid Kvarnparken. Innan han flyttade till Stockholm jobbade han själv på "moderkaféet" Spegeln, och han var lite nyfiken på att se hur Sparven blev till slut. Nu sitter han vid ett av borden ute och reflekterar över hur det känns att komma tillbaka. Det känns inte riktigt som hemma längre, säger han. Varenda gång man kommer till Gävle påminns man om hur mycket tid som har gått. Numera känns Gävle ungefär som vilken medelstor stad som helst. Det hade nästan lika gärna kunnat vara Västerås. Inte för att det är något fel på det, det är gemytligt med medelstora städer.

Han berättar om när han skulle flytta till Stockholm, att det var en väldigt stor grej då. Att han var skitnervös och mådde dåligt och oroade sig för att det bara var hippa människor som flyttade till Stockholm. "Men det fanns ju någonting för mig där också", konstaterar han sedan. Framför allt en annan musikscen.

Musikstället Ugglan låg i en källarlokal på Söder. Där kunde man spela boule i gruset och köra rundpingis bland rökelser och knäpp jazz. Och så bokade de bra grejer som ingen annan vågade boka. Det var allt från Robyn/Kleerup till obskyra finska punkband och livepoesi. "Det var en upplevelse, att de kunde köra sin grej fullt ut". På Ugglan fanns också kontoret till skivbolaget Slottet. Linus hade bildat bandet Idiot Kid tillsammans med en annan gammal gävlemusiker, Ann-Sofie Lundin. Och hur det nu föll sig så spelade de in ett album och släppte det på Slottet. De hade inte väntat sig så mycket av skivan egentligen, de ville mest spela in lite låtar. Men albumet fick fina recensioner i alla stora tidningar och musikmagasinet Sonic utsåg den till årets femte bästa svenska skiva det året.

De åkte ut på turné med Riksteatern och agerade en sorts husband mellan skådespelare som läste upp inskickade texter från hela Sverige. På små intima teatrar för en sittande publik. "Det passade oss skitbra egentligen", säger Linus.

Ändå kände han för att bäörja på något nytt. Han började känna sig trött på att spela Idiot Kids låtar, och bestämde sig någonstans där för att starta ett soloprojekt. På ett hotellrum i Växsjö föddes Little Children. Linus vet inte varför, "det vet man ju aldrig egentligen", men han tog upp gitarren och skrev tre av de låtar som nu kommer att släppas på skiva i september.

Det har varit en lång process. Dels ska man skramla in femtio-sextio tusen någonting för att ha råd med studiotid och det tar ju ett tag att gneta ihop, förklarar Lutti, och dels ska man hitta ett skivbolag som vill släppa det. Och det kan ju vara bökigt. Och han säger att ett par gånger har han tröttnat. När han pratat med skivbolag som varit överpeppade och lovat guld och gröna skogar, och så har det ändå runnit ut i sanden. "Men så där är det ju", konstaterar han kort.

"Man har hört så mycket om hur det går till, att man aldrig får ta ut segern i förskott. Det var väl det jag gjorde kan man säga".

Nu har det hunnit gå ungefär ett och ett halvt år sedan den här skivan spelades in. Nu släpps den av ett bolag som Linus är nöjd med, som är etablerat, har kontakter och som förstår hans musik. Den kommer också släppas på licens i Japan.

Men innan albumet kommer den 15 september går han in i studion igen. "Det finns ju material och det kändes som att det inte var någon idé att vänta".

Jag frågar om det är ett sätt att avdramatisera skivsläppet, detta att någon vecka innan gå in i studion och spela in nytt material.

"Jo, på ett undermedvetet sätt så är det nog så", säger Linus. "Det känns bra att den släpps, jag har ju väntat så länge. Samtidigt är man nervös för vad folk ska tycka, rädd för att bli dömd. Hade jag bara haft en skiva inspelad och den skulle bli nerskriven så skulle jag bli råknäckt. Nu kommer jag i vilket fall som helst att veta att jag har mer att komma med. Nytt material på gång".

Vi pratar om att närma sig tystnaden genom musik. För det är det han strävar efter med Little Children. Tomhet och tystnad.

"Någonstans tycker jag att det är tystnaden i musiken som gör den", säger han.

Jag säger att det är en ovanlig utgångspunkt för någon som skriver poplåtar. Betydligt vanligare för kompositörer av klassisk musik.

"Ja, det är nog mycket därifrån jag har fått det. När det gäller pop så är det så mycket annat runt omkring som spelar så stor roll. Jag blir alltid trött när det kommer ett nytt hajpat band, och så lyssnar man på dem utan att ta del av allt som sker runt omkring dem, och så låter de som vilket annat band som helst! I den klassiska musiken är det fortfarande just musiken, melodierna, som är det viktiga".

Fotnot: Little Childrens album "In Silence" släpps den 15 september.

Dela
  • +1 Intressant!