Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Utnyttjar inte alla möjligheter

/
  • Bröderna Rongedal hyllade David Bowie i sällskap Forsbacka kammarkör och Sandvikens symfoniorkester. Men elgitarr, bas, trummor och sång tar över och dominerar ljudbilden. Stråkar och körer drunknar under många av låtarna, vilket känns synd, menar Arbetarbladets recensent.
  • Bröderna Rongedal hyllade David Bowie i sällskap Forsbacka kammarkör och Sandvikens symfoniorkester. Men elgitarr, bas, trummor och sång tar över och dominerar ljudbilden. Stråkar och körer drunknar under många av låtarna, vilket känns synd, menar Arbetarbladets recensent.
  • Bröderna Rongedal hyllade David Bowie i sällskap Forsbacka kammarkör och Sandvikens symfoniorkester. Men elgitarr, bas, trummor och sång tar över och dominerar ljudbilden. Stråkar och körer drunknar under många av låtarna, vilket känns synd, menar Arbetarbladets recensent.
  • Bröderna Rongedal hyllade David Bowie i sällskap Forsbacka kammarkör och Sandvikens symfoniorkester. Men elgitarr, bas, trummor och sång tar över och dominerar ljudbilden. Stråkar och körer drunknar under många av låtarna, vilket känns synd, menar Arbetarbladets recensent.

Annons

Tre av fem stjärnor.

Scenen är proppfull. Forsbacka kammarkör, Sandvikens symfoniorkester och bröderna Rongedal med tillhörande band ser nästan ut att trängas.

Inledningen funkar bra. Det blir i form av en albumtrogen version av "Space oddity". Men ganska snart visar sig problemet med att elgitarr, bas, trummor och sång tar över och dominerar ljudbilden. Stråkar och körer drunknar under många av låtarna, vilket känns synd.

Det blir snart tydligt att man vill göra covers snarare än att ta chansen att göra något nytt av materialet.

Men i "Changes" från 1972 hittar de en bättre balans. Stråkarna får utrymme och blommar ut, samspelet funkar fint.

Även "Rebel Rebel" känns genomtänkt som arrangemang och potentialen utnyttjas till max. Roligt att även kören får visa sina muskler. Bröderna Rongedal får äntligen med sig publiken. På vissa håll knäpper folk spontant med fingrarna för att hänga med i kvällens svängigaste låt. Bägge Rongedalarna sjunger bra och likt förlagan, men det är inte heller där några överraskningar.

Grande final blir inte helt oväntat discorökaren "Let's Dance". Ett trumpetsolo får ta stor plats vilket funkar väldigt bra. Och det lossnar verkligen. Arrangemanget är ett av kvällens bästa som verkligen griper tag och stannar kvar i ljudminnet.

Trumpetsolot tillför något extra. Det är den typen av oväntade inslag man ville höra mer av. Publiken är inte sena att haka på, och börjar spontandansa vid stolarna. Kören och symfoniorkestern gör strålande insatser. Men det är sällan man hör nyanserna och detaljerna vilket känns tråkigt med tanke på det arbete som ligger bakom. Men David Bowie hade nog uppskattat hyllningen.

Annons
Annons
Annons