Njuter av sommarminnen

Hur blev den här sommaren då? Det är sånt man kan sitta och tänka på en gråmulen augustidag.

En sådan där dag när det känns som att hösten dunsat ner i skallen på en utan att man riktigt fattade hur det gick till och kalendern fylls på med konserter som ska bevistas och filmer som ska ses och andra små grejer att göra och diverse måsten och annat som bara känns roligt. Ja höst helt enkelt.

Och då kan man ju också passa på att glo lite bakåt och tänka en smula på vad som hände alla de där dagarna när det skulle vara sådär ledigt och härligt och soligt. Saker har ju en tendens att bli bättre när man tänker på dem i efterhand, visst? Inte för att de kanske var dåliga då när de hände, men de där små irritationsmomenten som ligger och skaver i en just när man gör, brukar mjukas upp och sluta göra sig påminda.

Alltså har jag tappat bort den där panikartade nervositeten som gav mig spänningshuvudvärk och lite ont i magen där kring klockan sex på kvällen onsdagen 18 juli. Eller jag minns att den var där, men känslan, högst påtaglig då, är helt förbleknad.

Jag minns bara onsdagen 18 juli som en rakt igenom härlig dag, en sån dag som får en att småle litegrann när man tänker på den.

Och dessutom känner jag mig stolt.

Den där onsdagen var vi, tidningen, med och arrangerade Sommarkväll och det innebar att bästa människorna från Studiefrämjandet och Bilda (de heter Magnus Arnar, Martin Unoson och Jonas Hamqvist, så vet ni) fixade miniscener där ett gäng av de begåvade musikerna härifrån spelade på eftermiddagen, solen sken (ja faktiskt!) på RXJ1s, Ricky, Oakred, Julie David, Gustaf Modin, Sweet Minority, Sara Kreft och Night Train Tramps och folk stannade till och lyssnade och sen blev det kväll (och jag blev nervösare) och på Stortorget spelade Christoffer Gustafsson, Jacob Gordin, The Deer Tracks, Caviare days och Simian Ghost och jag satt där i en soffa (helt klart bäst placeringen) och pratade med dem och med Johan Jämtberg, Rickard Olsson och Gustaf Modin som spelade en låt också och torget var fullt av människor och musiken flödade och värmde och svängde och sen fortsatte allt på Berggrenska i den mörknande kvällen då Weather, Overtune Orchestra och till sist Simian Ghost igen spelade på gruset på gården mellan de gamla träkåkarna och alltsammans var bara så fint och liksom lyckligt.

Det är ett av de bästa sommarminnena, tänker jag nu.

Och tänker bära med mig den där känslan – glädjen, stoltheten! – över musiklivet här och över att få vara en del i arrangemang där vi får berätta för många andra människor hur bra musik det finns här, in i hösten och låta det sätta guldskimmer på de där dagarna när det annars bara är grått och måsten och opeppigt.

Det kommer att hända roliga och vackra och bra saker i höst också, det vet jag.

Men de ägnar vi lite tankekraft åt i nästa vecka, tänker jag. En liten stund till vill jag sitta och dumflina åt sköna minnesbilder från den där sommarkvällen i mitten av juli.

Bäst just nu:

Att biosommaren övergår i biohöst med mer spännande repertoar.

"Project Accessory" (TV 3). Älskar ju Project Runway" mest men även spinoffen funkar.

Dela
  • +1 Intressant!