Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ohly vill förändra

Annons

Vänsterpartiets 37:e kongress i Norrköping är avslutad. Inför kongressen har partiet dels låtit meddela att man släpper kravet på sex timmars arbetsdag, dels att man kan tänka sig att bibehålla de skattesänkningar som alliansregeringen genomfört om dessa innebär att välfärd och trygghet ändå kan säkras för folkflertalet.

Det är tydligt att vänsterpartiet och Lars Ohly vill förändring. Än en gång vill man sudda ut den dogmatiska framtoningen. Ordet kommunism förekommer inte. Nu talas det allt mer om samarbete och om att få platser i en framtida regering. Även om man inte ställer upp på en gemensam valplattform med socialdemokrater och miljöpartister.

Nu blev det lite si och så med vänsterpartiets krav på sex timmars arbetsdag, och även i övrigt hade kongressmajoriteten en mer traditionell syn på hur vänsterpartiet ska agera. Samtidigt som förtroendet för partiet fortsätter att sjunka. Enlig Skop nu 4,6 procent. Tillsammans med kristdemokraterna ligger man illa till om det vore val i dag. Ohly kanske kan vända den nedåtgående trenden, men då krävs en större tydlighet om vad vänsterpartiet verkligen vill.

I flera opinionsmätningar det senaste året har man dippat kring fyraprocentspärren, då krävs uppryckning och nya tag. Frågan är om Lars Ohly är den rätta att genomföra de förändringar av partiet som krävs och för att de ska framstå som det breda vänsterparti som Gudrun Schyman arbetade för.

Däremot kan Ohly ta det lugnt med de arroganta borgerliga politiker och ledarskribenter som tydligen tror att vänsterpartiet fortfarande är det kommunistparti som en gång Hilding Hagberg ledde i ledband av Moskva. I nyliberalismens tokvärld har Berlinmuren tydligen ännu inte fallit.

Å ena sidan är det en besvikelse hos många vänsterväljare att Ohly inte lyckas skapa ett tydligare vänsteralternativ i svensk politik. De har känt sig svikna och besvikna. Inte minst kvinnor i offentlig sektor.

Å andra sidan är det förståeligt att Ohly vill se tiden an och avvakta ett eventuellt framtida samarbete med socialdemokrater och miljöpartister. Dessutom har miljöpartiet haft ljum inställning till ett mer organiserat samarbete med vänsterpartiet.

I de flesta opinionsmätningar är socialdemokraterna just nu ensamma större än de fyra allianspartierna tillsammans. Så länge som siffrorna är goda lär partiet inte på allvar överväga ett närmare samarbete med vare sig miljöpartiet eller vänsterpartiet. Helst vill partiet stå på egna ben.

Däremot vet vi att samtal pågår både med Peter Erikssons och Maria Wetterstrands miljöparti. Samtal förs även med vänsterpartiet, men vad det leder får vi avvakta. Ju närmare valet 2010 vi kommer desto viktigare med ett besked om den framtida samarbetsviljan.

I flera kommuner har vänsterpartiet en stark ställning, där dess företrädare pragmatiskt tagit sig an uppgiften att föra en realistisk politik som uppskattas av ett flertal medborgare.

”Kommunismen är död och begraven och mår bäst av att inte grävas upp igen”, heter det från kommunfolket. Man vill helt enkelt se ett öppnare vänsterparti.

Lars Ohly har sitt partis förtroende, men dålig omvärldsanalys och en otydlig politisk framtoning har försatt partiet i en opinionsmässigt utsatt position.

Annons
Annons