Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hurra för Sverige!

Jag är en invandrare som kom från Chile på 80-talet med min före detta fru och fyra barn under Pinochetdiktaturen. 7 april 2008 blev jag svensk och för en vecka sedan fick jag mitt svenska pass och jag är mycket stolt och tacksam för det.

Annons

Jag ska fira 6 juni för första gången som svensk. Nu reflekterar jag över när och hur har jag har blivit svensk.

Vad är det som är typiskt svenskt? Svaret har jag hört några gånger: köttbullar, midsommar, julbordet och valborgsmässoafton.

För mig är solidaritet det mest typiskt svenska. Svenska folket är solidariskt. Det finns de som har mer eller mindre, men alla som bor här i Sverige har mat, vård, utbildning, en lägenhet, förskola, daghem, hjälp till dem som är sjuka, arbetslösa. Alla har sina rättigheter oberoende hur mycket pengar de har, och det existerar i verkligheten, inte bara i drömmar.

Det som jag är mest tacksam över är internationell solidaritet. Sverige uppmärksammar stora katastrofer som händer i världen, naturkatastrofer, politiska katastrofer och så många hemska krig och diktaturer med tusentals människor som förlorar livet.

En gång till kan jag konstatera att Sverige alltid tillhör den grupp som är solidarisk och hjälpsam.

Här har jag fått ett jobb, mina barn har vuxit upp, mina barnbarn kommer att bli svenskar.

Under 22 år har jag blivit van vid alla parker, museer, teatern, Konserthuset, Stortorget, Fjärran Höjder-badet, Gavleån, Furuvik, Stockholm, Trosa, Globen, Finlandsbåten, Eskilstuna och Uppsala. Alla dessa saker gör att jag trivs här i Sverige.

På tv har jag flera gånger sett hur ett litet land med nio miljoner invånare kan tävla mot stora nationer på världsnivå. När de vinner och kommer tillbaka med några medaljer känner jag mig stolt och jätteglad. Det känns som om jag själv hade varit där och hejat på mitt land.

Här i Gävle fick jag arbete på Sofia Magdalena särskilda boende och trivs med det. Jag känner att jag kan bidra för att de boende ska kunna forsätta sitt normala liv med glädje och trygghet.

Jag bryr mig om allt som händer i Sverige. Det som har gjort att jag ville bli svensk medborgare var att jag känner mig svensk. Varje gång under midsommaren, 6 juni och andra firanden, får jag uppdraget att hissa svenska flaggan. När jag gjorde det första gången var det en heder och fortfarande slår mitt hjärta hårt och det pirrar i kroppen när jag gör det.

Att vara svensk är inte bara hur ditt hår och hur ditt utseende ser ut. Det är mer än det. Det handlar om hur ditt hjärta slår när man sjunger den svenska nationalsången.

Manuel Echeverría

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons