Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Signaler att allt inte står rätt till – när barn vägrar släppa avlämnande föräldrar"

/

Annons

Våra politiker talar om ett välfärdssamhälle som inte finns, hörde jag en äldre man säga. Är det möjligt att de så kallade förtroendevalda och invånarna lever i två vitt skilda världar? Mycket av det som händer talar för det, våra heltidspolitiker har dålig vetskap om hur deras väljare har det, eller hur de tycker och tänker.

Den politiska klåfingrigheten att styra, istället för att vara lyhörda för invånarnas önskningar, har skapat ett samhälle som nöter på människorna. Missnöjet finns hos de äldre som tåligt väntat på förbättringar, men också hos de människor som nöts ut, på grund av oförstående arbetsledningar inom de offentliga verksamheterna. Bäst ser vi det inom vården, skolan och polisen, utan några förbättringar i sikte.

Att människor nöts ut är en lång process, som börjar redan vid unga år. Inte alls förvånande drabbas människor av utbrändhet, men grundproblemet skyls över genom att kalla det psykisk ohälsa. Visst påverkar det psyket när krafterna tar slut, men då av de ekonomiska problem sjukdomen för med sig. Det som kallas psykisk ohälsa, är med andra ord en följdsjukdom av för tung arbetsbörda.

Ett politiskt skapat problem är vad det är, men det vill ingen kännas vid. Man lockas se på den nya folksjukdomen som ett akut problem, men de börjar redan när barnen rycks upp ur sängen för att skjutsas till dagis, ett ställe där många barn får osynliga ärr för livet. För barn gäller att lära för livet, men det kan vara kontraproduktivt när det styrs av politiska direktiv.

Barn är unika individer, inte en skock med samma förutsättningar som ska tas omhand. I denna röra av barn finns de som är tillbakadragna och blyga, som redan från början knuffas undan. Signaler att allt inte står rätt till, ges när barn vägrar släppa avlämnande föräldrar, som stressade på väg till jobbet mer eller mindre tvingas göra sig fria från barnen. Naturligtvis sätter det sina spår hos barnet för all framtid, det säger sunda förnuftet.

Just att inte låta barnen vara barn så länge som möjligt, är ett bland det största politiska misstagen som gjorts i vårt land. Ingen politiker har gett sig tid att fundera över vilka konsekvenser "förvaringen" får för barnen, det viktiga är att föräldrarna ska kunna arbeta eftersom deras skatter behövs. Man kan inte se det på annat sätt, än att skatteintäkter går före barnens väl och ve.

Vi har mycket att lära av hur djuren tar hand om sina "barn" och lär dem för livet. I den politiskt skapade modellen glöms bort hur viktig föräldrarna är. Istället formas barnens redan tidigt av andra människor än föräldrarna. Det barnen lär sig från tidig ålder är ingenting de har nytta av i sina vuxna liv, tvärtom bär de inom sig de sår samhället skapat. Varför skolmognad fallit i glömska övergår mitt förstånd.

Vi är inne på den andra regeringen som försöker hitta en lösning på de dåliga resultaten inom skolan, men kräftgången fortsätter. Om lärarna återfått sin status och förändringar gjorts med hjälp av dessa experter, hade antagligen resultatet blivit ett annat.

De politiska samhällsexperimenten har varit många och kostsamma för invånarna, men resultaten har varit minst sagt usla. Att vara politisk företrädare innebär inte att bestämma, utan acceptera att det finns andra som vet bättre, hur saker och ting kan förbättras.

Sven-Erik Hemlin

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare
Annons
Annons
Annons