Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Självskadebeteende: "Jag har överlevt, jag är en krigare – jag har ärr från mina strider"

/

Annons

Jag är en tjej på 16 år. Jag har gått igenom mycket i mitt liv, det är inget ovanligt. Alla har vi haft våra svåra stunder, vissa har gått igenom mer än andra. Men alla vet hur det känns att må dåligt, eller hur? Jag har överlevt, jag är en krigare. Jag har ärr från mina strider, märken över min arm och mina ben. Vissa tycker ärren är äckliga, fula och tror att jag söker uppmärksamhet.

Jag har fått höra mycket hemska kommentarer om mina sår, till exempel ”du kan lika gärna ta livet av dig”. Det låter hemskt säkert, men jag blev van, jag lärde mig att ignorera detta, att tycka detta var normalt och okej. Men det är inte okej.

Jag vet att jag inte är ensam med att ha dessa ärr, mina skador jag fått av striderna i mitt huvud, såren av det psykiska krig jag gått igenom. Jag själv tar inte åt mig kommentarer längre, men jag skriver detta för att jag inte vill att andra ska få höra det jag hört, ingen ska behöva höra att man är ful och borde dö.

Det är svårt att förklara varför man skadar sig, men jag skulle förklara det såhär: Du har gråtit så mycket så det inte kommer tårar längre, då gråter du med blod. Du måste vila från den psykiska smärtan, så då skadar du dig så du får fokusera på den fysiska smärtan istället. Oavsett av vilken orsak eller hur allvarligt någon skadar sig, så mår inte personen bra, och det sista man vill höra när man mår dåligt är hemska kommentarer.

Man behöver stöd, en kram, eller bara en axel att gråta på, att någon säger ”det löser sig, det blir okej”. Jag skriver detta som en vädjan till samhället att ändra uppfattning om detta, jag vill inte alls smutskasta folk, jag vill bara att alla ska förstå. Självskadesår är inte en bra sak, man har skadat sig själv och det är inte positivt. Men det är ingen ful sak, det är märken som visar att man är en överlevare. Du som läser detta, om du tycker att självskada är äckligt, snälla läs detta igen och fundera.

Om alla hjälper varandra och tröstar så kan vi minska antalet personer som mår dåligt. Jag har ärr, men jag är stolt över mig själv. Och jag är otroligt tacksam för mina föräldrar, utan dem skulle jag inte stå där jag står idag. Tillsammans kan vi hjälpa alla som mår dåligt, och detta är en viktig del av det. Förut dolde jag mina ärr, men nu ser jag ärren som tatueringar. Tatueringar som bevisar att jag är stark.

Och till alla er som lider av självskadebeteende - stor styrkekram och fortsätt kämpa, ge aldrig upp, visa alla som tvivlat att du är en krigare.

Klara

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare
Annons
Annons
Annons