Befriande ilska

Ledare

Ledarsidan är denna vecka på plats i politikens mingelfäste nummer ett: Almedalen. Under veckan kommer vi att leverera dagliga ledare från partiledarnas tal och små uppdateringar kring vad som händer vid sidan av talen. Följ oss även på Twitter och Facebook för uppdateringar som inte får plats i tidningen.

Jag hade egentligen tänkt att skriva en raljant ledare om Miljöpartiets meningslöshet. Om hur partiet vänder kappan efter vilket av de båda blocken som faller dem bäst i smaken för stunden. Om hur det är ett parti som vill vara vän med alla, och som därför inte skapar sig några ovänner. Om hur det är ett parti som alla vill vara vän med. För vilken företrädare för vilket parti skulle utan att förlora sitt mandat kunna säga sig vara emot miljöfrågor?

Nu blir det inte så. Min text blir inte raljant. Inte spefull. Inte efter att jag har lyssnat på språkrör Åsa Romsons Almedalens tal. Hon är arg. Hon går i stark polemik mot regeringen. Mot Sverigedemokraterna. Och mot eurozonens svältpolitik.

Det känns mycket befriande.

Romson opponerar mot ökade klyftor, mot regeringens så kallade arbetslinje, mot det raserade trygghetssystemet. Hon påminner om att trygga människor vågar mer, vågar utbilda sig, vågar starta företag, vågar stanna hemma när de är sjuka. Trygghet är billigt jämfört med otrygghet. För oss alla.

Romson lyfter även fram hur krisen i Europa drabbar folket. ”Den som tror att man kan svälta människor ur en ekonomisk kris riskerar att skapa en permanent kris”, ”Vi ska inte luras in i en ekonomisk integration vi inte tror på”, är hennes ståndpunkter. Tydligt och bra.

Miljöpartiet är ett av endast två partier i landets riksdag som lyfter frågan om något mycket viktigt: köp-och-släng-samhället. Den ohållbara tillväxthetsen. Därför lanserar de nu ett ”reparations-avdrag”. Visst. Bra idé, men alla dessa momsavdrag inom olika branscher… Börjar det inte bli väldigt tröttsamt? Borde vi inte i stället debattera varför vi en gång införde momsen? Att den tillför statskassan en väldig massa resurser? Nog borde politik innebära mer än olika momsavdrag?

Under talets gång blir det såklart även en hel massa klimatsnack. Bra sådant. Här har hon också med sig en gäst, meteorologen, klimatexperten och hockeyfrillans okrönte mästare, Pär Holmgren. Han är pedagogisk och helt okej att lyssna på. Men är faktiskt ett onödigt inslag. Åsa Romson hade klarat sig alldeles utmärkt ensam på scenen denna kväll.

Visserligen finns det massor jag fortfarande är kritisk till när det gäller Miljöpartiet (arbetsrättsfrågor och välfärdsfrågor bland annat) – och klimatfrågan måste vi kunna lita på att såväl Socialdemokraterna som Vänsterpartiet håller högt i sin politik. Annars har vi liksom ingen planet att kämpa om mer. Men jag ger mig. Miljöpartiet behövs. Varför? Vi behöver alla, precis alla, partier vi kan få som lyfter upp och kämpar mot ökade klyftor. Partier som kämpar mot barnfattigdom, mot orättvisor, mot tillväxthets och klimatförnekelse. Miljöpartiets språkrör gjorde bra ifrån sig i kväll. Förhoppningsvis följer fler av veckans talare Åsa Romsons väg.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Dela
  • +1 Intressant!