Det krävs mer

Ledare

Det krävs mer Socialdemokraternas segertåg fortsätter. Även om det handlar om ett segertåg som i nuläget inte innehåller mycket mer än luft och förväntningar.

SCB:s stora partisympatiundersökning visar att Socialdemokraterna återtagit många av de kärnväljare som man tidigare förlorat till de borgerliga partierna i allmänhet och Moderaterna i synnerhet. Klart är dock också att Socialdemokraterna inte förmår attrahera landets storstadsväljare.

Högutbildade, högavlönade representanter för kunskapssamhället, de som inte delar industrisamhällets värderingar. För dessa väljare är inte Socialdemokratin ett alternativ, med sin före detta Metallordförande som ordförande, som kramar kärnkraft och som ännu inte tillsammans med sitt parti presenterat en tydlig planritning av ett moderniserat folkhemsbygge. Storstadsväljarna är inte övertygade. Och det är ett problem.

För att Socialdemokraterna ska lyckas upprätthålla det väljarstöd som i dag finns och attrahera även kunskapssamhällets urbaniserade representanter krävs en intellektuell s ocialdemokrati snarare än en pragmatisk. Förstår Löven och s ocialdemokratin det?

Uppfriskande vore en socialdemokrati som knyter till sig vänsterintellektuella för att skapa en modern samhällskonstruktion som vilar på tankarna om solidaritet, jämlikhet, jämställdhet och hållbar utveckling. Som erbjuder en större frihet för individen än den som handlar om att välja bort dåliga skolor och att välja mellan privat eller offentlig utförare. Så här långt finns dock inte några tecken på några större tankar än valstrategiska tankar.

Trots att Socialdemokraterna är i desperat behov av att röra sig bort från de kvartalspolitiska tankegångar som två gånger förlorat dem valet. Socialdemokraterna behöver presentera en politik som särskiljer dem från de borgerliga partier socialdemokratin sägs stå i oposition till.

För även om väljarna verkar nöja sig med tystnadens politik just nu, kommer en dag inom en inte allt för avlägsen framtid då svar kommer avkrävas Socialdemokraterna på områden som skattepolitik och hur partiet avser lösa problemen vår välfärd står inför.

Men socialdemokratin verkar inte särskilt bekymrade. Löfvens tystnad har tjänat dem väl och skapat väljarsympatier på nivåer som ger hopp om att kunna regera Sverige på egen hand efter valet 2014. Men 2014 ligger ännu två år bort och någon bestående kärlek handlar inte de där siffrorna nödvändigtvis om. Väljare av i dag är nyckfulla. En stor andel av dem kommer inte bestämma sig för vilket parti de ska rösta på förrän veckorna före valdagen.

Kanske är det också därför Socialdemokraterna inte bjuder på mer än tystnad och utspel som linjerar med vad de tror att väljarna kan tänkas vilja höra just nu; som det om att valfriheten bör bestå och att Socialdemokraterna inte tar ställning ifråga om vinsterna i välfärden. Men populism är inte politik. Och det utgör inte en solid bas att återuppbygga partiet ifrån.

Socialdemokraternas nyvunna popularitet är inte solid. Den bygger trots allt bara på en tystnad som förr eller senare måste brytas och ersättas med konkretiserad politik och löften. Och det är först när dessa besked lämnats som det går att dra några som helst slutsatser om vad väljarna egentligen tycker om Socialdemokraterna.

Jenny Wennberg

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Dela
  • +1 Intressant!