Annons

En mission

/
Ledare

Ibland känns det i maggropen. När man hittar det där fyndet på loppis, i källargömman - eller i bibliotekets magasin. När jag fick den 20 år slitna, mycket akademiska, men utmanande, skriften i min hand brände det till i jaktgenen. Jag fick anstränga mig för att inte vrålandes springa ut från bibblan med mitt byte. I stället väntade jag med spelat lugn på min tur vid utlåningsdisken för att registrera mitt lån.

Efter att ha läst uppsatsen, som trycktes 1992, kan jag konstatera att nej, det handlar inte om ett litterärt mästerverk. Det hade jag inte heller räknat med. Det var mer författaren och ämnet som gjorde att det brände till i maggropen.

I dag sätter antagligen författaren i fråga inte denna uppsats högst upp på sitt cv. Då, 1992, var han politiskt sakkunnig till den nytillträdda Bildt-regeringen. 20 år senare är han Sveriges finansminister. Uppsatsen av Anders E Borg heter ”Generell välfärdspolitik – bara magiska ord?” Ja. Ni fattar. Det är författaren och ämnet.

Av uppsatsen går det tydligt att utläsa att det här med generell välfärd, det är inte en del av Anders Borgs drömsamhälle. ”I Sverige har vi valt en extrem utformning av vår välfärdspolitik – den generella”, inleder Borg. I sin 97-sidiga uppsats går han sedan noga igenom – och avfärdar – alla argument för den svenska välfärdsmodellen.

Borg förklarar att tesen i hans uppsats är att solidaritetsprincipen tillmätts alltför stor betydelse när den svenska välfärdsstaten byggts upp. Detta på bekostnad av jämlikhet, demokrati, effektivitet – och arbetslinje.

Genom att subventionera tjänster som barnomsorg motverkar den generella välfärden jämlikheten, eftersom det kommer alla till del, inte bara de fattiga, förklarar Borg. Inte heller socialförsäkringarna gynnar jämlikheten, eftersom de är inkomstbortfallsbaserade. (Den som har hög lön får mer i sjukersättning än den som har låg lön.) Socialförsäkringarna är tillika ett hot mot arbetslinjen. Detta eftersom de minskar incitamenten för människor att arbeta. (De som är sjuka eller arbetslösa får för mycket pengar för att inte jobba, därför stannar de hemma enligt Borgs logik.)

I sin kärnfulla, ofta citerade, slutsats skriver han: ”Att på ett rationellt och humant sätt nedmontera den generella välfärdspolitiken, i syfte att öka den allmänna välfärden, kommer att vara politikens och den politiska ingenjörskonstens viktigaste uppgift under de närmaste tre–fyra decennierna. Arbetet kommer att kantas av misstag, bakslag och besvikelser, precis på samma sätt som det mödosamma arbetet med att bygga upp modellen, men det måste ske.”

Det har gått två decennier sedan Borg skrev sin uppsats om den svenska välfärdsmodellen. Det finns säkert de som tror att han nu har tänkt ett varv till och omvärderat sin syn på en välfärd som är till för alla. Jag gör det inte. För det är så mycket som talar för att Borg känner sig ganska nöjd just nu. Sedan den borgerliga regeringen tog makten med Anders Borg vid de ekonomiska styrspakarna har Sverige sett ett systemskifte utan dess like. Det är en regering som på ynka fem år har lyckats rasera ett välfärdsbygge som tagit årtionden att bygga upp.

Det har inte skett vare sig särskilt rationellt eller humant. Men resultatet är den vår finansminister förutspådde – en nedmontering av den generella välfärden.

Anders Borg har lyckats med sin mission.

  

P.S

I samband med denna text vill undertecknad rikta en hyllning till de avgiftsbefriade, allmänna biblioteken. Anders Borgs bok från 1992 går inte längre att köpa, och den har rensats ut från de allra flesta bibliotek. Men som skattebetalare i Gävle kommun (med bibliotekskort) kunde jag få hjälp att beställa boken från Umeå stadsbibliotek, där den låg begraven i magasinet. Allmänna, avgiftsfria, bibliotek är inte längre en självklarhet. För inte så länge sedan lade Nacka ut tre av sina bibliotek på entreprenad, även Linköping har funderat i samma banor. Det bör oroa oss, för vi bör värna våra bibliotek. De är ett av demokratins allra viktigaste rum.

 

P.P.S

Finansminister Borg är även författare till en annan skrift med kittlande namn: ”Förmynderiets teori: en kritik av public service-ideologin” (1994). Mmm. Vid tillfälle ska jag ge mig ut på en ny skattjakt.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Dela
  • +1 Intressant!
Annons
För att kunna se bubblare behöver du skapa ett konto.
Du får även tillgång till:
  • Spara artiklar i din personliga läslista.
  • Kommentera vårt innehåll.
  • Få lokala erbjudanden.
Skapa konto
Annons
Annons