En otroligt viktig marsch

Ledare

Farhågorna slog in. Det går inte att tolka på något annat sätt. För några dagar sedan föreslog det tunisiska parlamentet en skrivning i den nya författningen som innebär att kvinnan ska ses som ”ett komplement” till mannen. Inte en jämbördig, jämlik varelse. Utan ett komplement. Det är riktigt, riktigt illavarslande. Detta i ett land som varit ett föregångsland i regionen när det gäller just jämställdhet. Kvinnlig rösträtt, förbud mot månggifte, minimiålder för giftermål och rätt till abort tillhör landvinningarna. Landet har i mångt och mycket varit sekulariserat, men sedan revolutionen har religionen tagit allt mer plats.

Bakgrunden hittar vi i det förra styrets behandling av religiösa grupper, främst islamister. Under förre presidenten, den avsatte Ben Ali, utsattes bokstavstrogna islamister för svåra förföljelser. Det moderat islamistiska partiet Ennahda var förbjudet, men ändå mycket aktivt på landsbygden. Det är inte svårt att räkna ut vad som händer när en åsikt förbjuds, och sedan, över en natt, får full frihet.

I Tunisiens första fria val, efter revolutionen för ett och ett halvt år sedan, fick Ennahda över en tredjedel av rösterna. Även de mer bokstavstrogna Salafisterna fick inflytande.

Den nya ledningen bedyrade att religionsfrihet skulle respekteras och att stat och religion hållas åtskilda.

Men farhågorna bland icke-religiösa tunisier var stora för att religionen skulle få en allt starkare ställning i samhället, samtidigt som kvinnornas ställning skulle försvagas. Och nu verkar alltså farhågorna slå in. Självcensur har på kort tid blivit ett faktum. Inte minst sedan två ungdomar tidigare i våras dömdes till sju års fängelse för att ha uttryckt sig positiva till ateism och publicerat karikatyrer föreställande profeten Muhammed på en webbsida.

För de tunisier som önskar ett sekulariserat, jämställt samhälle ser situationen alltså ganska mörk ut. Vad vi bör ha i åtanke är att i dag är ett annat parti förbjudet i Tunisien: Ben Alis tidigare maktparti RCD. Partiet har upplösts, ett par av de tidigare ministrarna har i stället startat nya partier. Ben Ali själv befinner sig i landsflykt i Saudiarabien, på flykt undan den livstidsdom i fängelse han dömts till i Tunisien.

Folkets förväntningar på att revolutionen skulle leda till bättre levnadsvillkor var skyhöga. Men förväntningarna har inte slagit in. Tunisier är över lag ett välutbildat folk, men i dag är arbetslösheten högre än under Ben Alis styre, och särskilt gäller det för de unga, välutbildade. Denna maktlöshet är en pyrande gnista av desperation som riskerar att flamma upp till nya sammandrabbningar. Tunisien är i dag fritt, och har genomfört demokratiska val. Men det handlar om en mycket bräcklig demokrati. Dock bör här tilläggas – med ett mycket starkt folk.

I måndags kväll inleddes omfattande demonstrationer i Tunis. Drygt 6 000 kvinnor marscherade genom huvudstaden i protest mot regimens förslag på att inskränka kvinnornas rättigheter. Det var en otroligt viktig marsch. För det var en marsch för världens alla kvinnor. För världens alla folk.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Dela
  • +1 Intressant!