Annons

Gör om. Gör rätt.

/
Ledare

Under 2011 besökte bara 59 procent av befolkningen tandvården. Målet var att 67 procent skulle göra ett besök. Men det målet missade regeringen alltså.

Att så är fallet är dock inte särskilt konstigt. I dag har många inte råd att laga sina tänder, och då blir också ett besök för att undersöka tandstatusen onödigt, då pengarna ändå inte räcker till för att laga eventuella hål eller göra andra nödvändiga ingrepp.

Vår tandhälsa är i dag en klassfråga. Detta på grund av den tandvårdsreform som genomfördes 1999 och som gav Sverige fri prissättning, vilket ledde till att priserna sköt i höjden.

2008 genomförde regeringen en reform för att försöka få fler att söka sig till tandvården. Referenspriser, prisportal för att enkelt kunna jämföra priser, tandvårdsbidrag och högkostnadsskydd infördes. Utan effekt. Få tandläkare har lagt in sina prislistor på prisportalen. Och den som har problem med sina tänder är faktiskt inte först och främst kund som vill göra jämförelse, vad man är, är en patient i behov av tandvård.

Många känner vidare inte till vare sig tandvårdsbidraget eller högkostnadsskyddet, och även om dessa finns, är tandvård fortfarande dyr vård, något man unnar sig om och när man har råd. Vilket i grunden är ett oacceptabelt faktum i ett land som kallar sig välfärdsstat.

Riksrevisionen har nu granskat regeringens reform från 2008. Och konstaterat att den inte fungerar.

Tandvårdsbidraget skulle locka oss till förebyggande besök. Men för den som inte har råd att betala för tandvård finns liten anledning att gå på en undersökning, som kanske uppdagar behov av lagningar och andra kostsamma åtgärder. I stället går många bara om man absolut måste, och somliga inte ens då. Och bidraget, ja det klassas av Riksrevisionen som så lågt att det inte påverkar om man går till tandläkaren eller inte. Vilket vi dock redan visste.

Reformen som skulle få fler att gå till tandläkaren har alltså misslyckats. Bara 2 procent fler besökare har den givit totalt. Och andelen som avstår från tandvård trots behov har till och med ökat i vissa grupper. I tre av fyra fall beror det på att man helt enkelt inte har råd med tandvård. Vilket är en självklarhet då vi får betala hela beloppet upp till 3 000 kronor på egen hand. En summa som för många med ansträngd ekonomi är en förmögenhet.

Och så fortsätter vår tandstatus vara en fråga om socioekonomisk status. Trots att det inte skulle behöva vara så. Om bara den politiska viljan fanns att göra tandvård till en typ av vård alla har råd med.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Dela
  • +1 Intressant!
Annons
För att kunna se bubblare behöver du skapa ett konto.
Du får även tillgång till:
  • Spara artiklar i din personliga läslista.
  • Kommentera vårt innehåll.
  • Få lokala erbjudanden.
Skapa konto
Annons
Annons