I allmänhetens tjänst

Ledare

Public service. En alldeles fantastisk svensk institution. Ett fenomen som ger utrymme för mer än bara det kommersiellt gångbara.

Som producerar program som ”Människor och tro”, som lägger tid på det politiska samtalet, på samhällsdebatten, som skildrar Sverige i sin helhet och inte räds vare sig det lilla eller det smala.  Utan public service skulle Sverige vara fattigare. Mycket fattigare. Och därför krävs det också en finansiering av denna i grunden demokratiskt och samhällsviktiga institution för att Sverige ska kunna fortsätta vara intellektuellt rikt. 

Public service är tillgänglig för alla. Men finansieras däremot inte av alla. Den som inte har en tv utan i stället väljer att konsumera radio och tv (utan tv-kort) via sin dator omfattas inte av kravet på att betala radio- och tv-avgift. Radio- och tv-avgiften betalas vidare per hushåll, oavsett hur många som ingår i hushållet. Och den tar inte hänsyn till om du tjänar miljoner eller bara några kronor.  

Det betyder också att avgiften och dess utformning sakta kommit att bli obsolet. För den som väljer att titta på SVT-play via sin dator ska rimligen också vara med om att finansiera public service. Och några skäl till att ge hushåll med fler än en vuxen en indirekt rabatt genom avgiftens koppling till hushåll finns inte. Den som fredagsmyser framför SVT bör också betala för det. 

Public service ska vara, och är, oberoende. Ett oberoende som bland annat radio- och tv-avgiften säkerställer. Men avgiftens utformning och den tekniska utvecklingen har gjort att allt färre i dag betalar avgift. Det betyder också att finansieringsmodellen behöver förändras. Därför föreslår public service-kommittén, som i går lade fram sin utredning, att den avgift som i dag finns ersätts med en skatt på 1 procent som betalas av alla över 18 år.

Skatten ska vara inkomstberoende, föreslår utredningen, vilket innebär en rättvisare kostnadsfördelning än dagens och dessutom innebär att alla, oavsett hur vi konsumerar public service, är med om att finansiera denna allmännyttiga institution.  

Skatter är dock beroende av politisk färg på riksdagsmajoriteten för sin utformning. Det betyder också att skattefinansiering inte är en självklarhet, eftersom det dessutom riskerar att påverka bolagens oberoende. Som förslaget är utformat torde risken för detta dock vara liten. Vad som föreslås är nämligen att skatten inte räknas in i statsbudgeten utan läggs på ett konto hos Riksgälden. 

Skattefinansieringsmodellen är dock trots detta inte oproblematisk. Men det är å andra sidan inte dagens obsoleta radio- och tv-avgift heller. Avgiften måste reformeras. Och att döma av det förslag som lagts tycks public service oberoende kunna upprätthållas, vilket också gör förslaget till en bättre lösning än ett avgiftssystem som sedan länge passerat sitt bäst- före-datum.  

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Dela
  • +1 Intressant!