Annons

Jo. Fattiga barn finns.

Ledare

Det låter som om en repris på reprisen. Men undertecknad skruvar ändå volymknappen uppåt. Det är tisdagsförmiddag och Ekot rapporterar att barnfattigdomen i Sverige ökar. Jo. Har hört det förr. Alldeles för många gånger under de senaste åren. Men, bara för att det är tjatigt är det inte mindre viktigt att rapportera om.

Den här gången är det SCB som på uppdrag av Ekot har granskat barnfattigdomen i landets kommuner. Siffrorna visar att den relativa barnfattigdomen har ökat i landets mest utsatta kommuner under åren 2005 till 2010. Ökningen är allra störst i Malmö, där fyra av tio barn i dag lever i relativ fattigdom.

Det brukar bli en massa kommentarer och tyckande efter en sådan här ledare. Om att i Sverige finns det egentligen inga fattiga barn, och att begreppet "relativ fattigdom" (vilket innebär att en familj räknas som fattig om den har en inkomst som är lägre än 60 procent av medianinkomsten i Sverige) är ett felaktigt begrepp att använda. Svaret kommer här: Jo. Det finns fattiga barn i Sverige, och ja, relativ fattigdom är ett relevant begrepp. Det handlar om barn vars föräldrar inte har råd att lägga den där obligatoriska hundringen till insamlingen till läraren, barn som inte får nya kläder på grund av att deras föräldrar inte har råd, barn som inte kan vara med i olika fritidsaktiviteter på grund av familjens ekonomi. Den relativa fattigdomen handlar om klyftor, om skam och om grusade framtidsutsikter. Och, det är inte bara den relativa fattigdomen som ökat i Sverige. Även den faktiska fattigdomen har ökat. När Rädda Barnen tidigare i våras presenterade sin rapport om barnfattigdomen i Sverige visade den att andelen barn i familjer som har inkomster som är lägre än vad som behövs för att täcka de nödvändiga kostnaderna har blivit allt fler. Hur vi än mäter har barnfattigdomen ökat.

Anledningen stavas politiska beslut. Beslut som inneburit att de som redan har det bra har fått det än bättre, beslut som samtidigt har inneburit söndertrasade trygghetssystem. De fattiga har blivit än fattigare och någon ljusning syns inte vid horisonten.

Det går att vända den här utvecklingen. Men då krävs det politiska beslut av en helt annan art. Det krävs att vi satsar på en arbetsmarknadspolitik värd namnet. Det krävs att vi satsar på en utbildningspolitik som stöttar och utvecklar istället för att dra isär. Det krävs att vi satsar på en generell välfärd istället för fattighjälp.

Det är politiska beslut som är helt avgörande.

För barnens skull.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Dela
  • +1 Intressant!
Annons
För att kunna se bubblare behöver du skapa ett konto.
Du får även tillgång till:
  • Spara artiklar i din personliga läslista.
  • Kommentera vårt innehåll.
  • Få lokala erbjudanden.
Skapa konto
Annons
Annons