Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kliv ur almedalsbubblan innan vattnet sinar

Ledare

Annons

Flaska med Ramlösa mineralvatten, hälls i ett glas.

Under förra årets politikervecka i Almedalen rådde akut vattenbrist på Gotland. Ni vet så där som man ibland hör om i Australien eller andra torkdrabbade områden där man bara kan duscha någon minut och inte bör spola toaletten i onödan.

Vi spolar ju trots allt toaletten med rent dricksvatten i Sverige, hur galet det än må låta. Frågan är hur många av Almedalens besökare som kände av vattenbristen? Besökare i seminarietälten och deltagare i paneldebatter behövde inte gå törstiga. Vatten på flaska fanns i överflöd i seminarietälten och var ett lika vanligt inslag som signaturdrycken rosévin för Almedalsbesökaren. Och hotellpersonalen stod knappast och klockade sina gäster i duschen.

Det är ju som med så många andra akuta miljöproblem fullt möjligt att stå mitt i problemet utan att se vad som pågår. Däremot utgör politikermeckat Almedalen och vattenbristen på Gotland en intressant symbolik över den vattenbrist som en stor del av Sverige riskerar att stå inför inom kort. Förra året var det sydöstra Sverige som drabbades av rekordlåga grundvattennivåer på grund av låga regn- och snönivåer. I år har även södra Sverige fått mellan 50 och 75 procent av de normala regn- och snömängderna, liksom stora delar av Norrland haft ovanligt små mängder snö.

Enligt Bo Thunholm, ansvarig för grundvattenövervakningen på Sveriges geologiska undersökning, SGU, är det nu bara nordligaste Norrland som har grundvattenmagasin med normala nivåer. Dessa magasin tar flera år att fylla upp.

Det är tydligt att vi även i Sverige har kommit till den punkt då vi måste tänka över hur vi använder vattnet i vår vardag. Men som med allt annat som har med miljöpolitik att göra så kan vi inte lämpa över ansvaret till individen.

Det svenska vattensystemet är konstruerat utifrån föreställningen om att vi alltid har tillgång till stora mängder vatten. I dag vet vi att det inte är ett hållbart system. Dricksvattnet i toaletten är en praktisk lösning som skulle göra stor skillnad för vattennivåerna. Det skulle vara omotiverat dyrt att dra om de allmänna ledningsnäten i hela landet för att byta till havsvatten i toaletterna. Däremot är det en fullt möjlig lösning att i nya hus koppla handfatet till toaletten och på så vis spola toaletten med det vatten som man tvättat händerna med. Tekniken finns, men används sällan.

Desto mer uppmärksamhet har ett projekt i Helsingborg fått. Helsingborgs stad går just nu i bräschen för att utveckla ett avloppssystem som samlar in och hanterar mat- och toalettavfall. Enligt studier kommer det nya systemet att minska utsläppen av miljöpåverkande växthusgaser med 50 procent. Byggföretagen som bygger kvarteret Oceanhamnens kommer därmed bli pionjärer när de ansluter sig till det nya vatten- och avloppssystemet. Marinette Hagman, forsknings- och utvecklingsansvarig på Nordvästra Skånes Vatten och Avlopp, hoppas att avloppssystemet i Oceanhamnen blir en internationell exportframgång.

De senaste årens snabba byggtakt, till så pressade priser som möjligt för att byggbolag ska ha chans att vinna upphandlingar, är inte hållbart för dagens klimatutmaningar. Vi kan inte förlita oss på att framgångsrika koncept går på export. Politiken måste kliva in och, som i Helsingborg, se till att ny miljöteknik används vid nyproduktion. Vi kan inte för alltid leva i en almedalsbubbla där vattnet och rosévinet flödar fritt.

Annons
Annons
Annons