Annons

Las i kras

/
Ledare

Visst, jag kanske inte springer lika fort som förr, men jag tänker att det vägs upp av livserfarenhet och viss mognad. Fast jag vet, det är naivt att tro att det skulle hjälpa. Jag har redan hunnit fylla 42 år, det är inte direkt lastgammalt, men om bara några år är jag för gammal för konkurrensen på den svenska arbetsmarknaden. Det är inte bara bittert gnäll utan ett krasst konstaterande. För det är betydligt svårare för en femtioplussare att få ett nytt jobb än vad det är för en ung person. Självklart ska inte ungdomsarbetslösheten bagatelliseras. Men statistiken är tydlig på området: äldre arbetslösa har det riktigt, riktigt tufft i kampen om jobben.

Det här, att äldre arbetslösa inte är särskilt attraktiva på arbetsmarknaden är en av de viktigaste anledningarna till att Las, lagen om anställningsskydd, en gång infördes. Vi får gå tillbaka till slutet av 1960-talet, och en tid då det fanns ett spirande intresse för arbetstagarnas rättigheter, för att se bakgrunden. På den tiden hade arbetsgivaren i stort sett fria händer när det gällde att avskeda anställda. Men så gjordes undersökningar av de arbetslösas situation, och rapport efter rapport visade att andelen äldre ökade bland de arbetslösa, och dessutom att de äldre förblev utan arbete under betydligt längre tid än de yngre. Med siffrorna i ryggen var det inte svårt för LO att kräva ett starkare skydd för äldre arbetstagare. Samtidigt krävde TCO ett skydd mot obefogade, godtyckliga, uppsägningar.

Dessa båda krav ledde sammantaget fram till den ”Åmanska utredningen”, vars förslag blev svensk lag 1974. Las föddes. Bland annat handlar Las om turordningsregler som innebär att arbetstagare med längre anställningstid har företräde framför arbetstagare med kortare anställningstid (under förutsättning att arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer).

Sedan dess har dock lagstiftningen urholkats. Ett exempel är Miljöpartiets uppgörelse med de borgerliga från år 2000 om undantag av två arbetstagare från turordningsreglerna i företag med färre än tio anställda. (Sedan dess ses Miljöpartiet med viss skepticism från fackföreningshåll.) Dessutom gjordes LAS dispositiv, vilket betyder att turordningen kan avtalas bort i lokala överenskommelser.

Las är alltså inte särskilt robust och stark i dag. Men det hindrar inte att det är många, många som tycker till om Las. Mest tycker man illa.

I den rådande debatten ses Las som det stora problemet. Det är Las som hindrar unga och nysvenskar att komma in på arbetsmarknaden. Får vi bara bort Las kommer arbetena att strömma till. Fast. På frågan hur det ska bli nya jobb bara för att det blir (ännu) enklare att sparka anställda, det blir debattörerna svaret skyldiga.

Klart är att vår regering vill förändra (läs ytterligare försämra) Las. Därför tillsattes en utredning för att se över hur detta skulle kunna ske. På fredagen presenterades denna ”Uppsägningstvistutredning”, som i korthet går ut på att det ska bli än lättare och än billigare för företag att kringgå Las. Bland annat föreslås att det inte längre ska vara olagligt för arbetsgivaren att säga upp en arbetstagare på grund av arbetsbrist utan att arbetsgivaren försökt att hitta andra arbetsuppgifter för den uppsagde.

Får regeringen som den vill kommer det att bli väldigt tyst på våra arbetsplatser. En tystnad baserad på rädsla. Den som gör sig besvärlig, vågar säga ifrån, kanske om farligheter på arbetsplatsen, riskerar att åka ut från arbetsplatsen snabbare än det lokala facket hinner bokstavera LAS. Likaså gäller det äldre arbetstagare som inte springer lika fort som förr.

Vi behöver Las minst lika mycket i dag som vi gjorde på 1960-talet.

Las är maktutjämning och bör förstärkas, inte försvagas än mer.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Dela
  • +1 Intressant!
Annons
För att kunna se bubblare behöver du skapa ett konto.
Du får även tillgång till:
  • Spara artiklar i din personliga läslista.
  • Kommentera vårt innehåll.
  • Få lokala erbjudanden.
Skapa konto
Annons
Annons