Lyxfällebeteende

Ledare

Vårt gemensamma energibolag, Vattenfall, har under de senaste femton åren gett statskassan över 65 miljarder kronor i utdelning. Det är en hel massa slantar att använda till verksamheter som skola, vård och omsorg.

Men. Det var då. Nu är nu. Vattenfall har kunnat diagnosticerats med ett svårartat lyxfällebeteende, med regeringens goda minne.

Bolaget har shoppat loss runt om i Europa, bland annat det holländska energibolaget Nuon för närmare 100 miljarder kronor. Ett bolag som värderades till ungefär hälften, 50 miljarder kronor innan affären. Sedan dess har Vattenfall skrivit ned värdet med ungefär 30 miljarder kronor.

När Vattenfall på tisdagen presenterade sin delårsrapport framkom det att bolaget redovisar en förlust på över 15 miljarder kronor för helåret 2013.

Det innebär att statskassan kan glömma någon utdelning detta år.

Jaha. Ska vi bry oss om det? Ja. Det bör vi faktiskt göra. För vad ska vi egentligen ha ett gemensamt energibolag till? Nog borde det väl vara för att säkra en hållbar och ekonomiskt överkomlig energitillgång för medborgarna och våra företag? Inte borde det väl vara för att ge avkastning och shoppa fulel i Europa? (Läs ”fulel” som kol- gas- och kärnkraftsverk.)

När det gäller Nuon-affären är den anmäld till konstitutionsutskottet, som ska behandla den under våren. Då kommer med allra största sannolikhet dåvarande näringsminister Maud Olofsson (C) få svara på frågor om vad hon, och den övriga regeringen egentligen visste, gjorde – och inte gjorde – i samband med affären.

Och nu framkommer det att Olofsson strax före köpet varnades för att säga nej till köpet. Det är TT som tagit del av en promemoria där köpet diskuterades i näringsdepartementet. Varningen gällde att om regeringen inte godkände att Vattenfall skulle få köpa Nuon så skulle Vattenfall antagligen kräva att få investera mer i kärnkraft. Något som måste ha varit en svår sits för partiledaren för det gamla kärnkraftsmotståndspartiet Centerpartiet. Dessutom, slogs det i samma pm fast, att Vattenfall inte skulle klara ägaren statens avkastningskrav de närmaste tio åren.

Åtminstone dåvarande näringsministern borde alltså ha misstänkt vilka effekter Nuon-affären skulle ge.

Frågan vi bör ställa oss är vad statsministern och finansministern visste. Timmarna efter promemorian skickats beslutade Vattenfalls styrelse att ett bud skulle läggas på Nuon.Olofsson har alltså en del att svara på.

Vi bör under våren få reda på om Nuon-affären handlade om en osäker/fartblind näringsminister, eller om det var än värre: handlade om en osäker/fartblind regering.

I vilket fall bör detta vara rätt tid att diskutera våra statliga bolag.

Vad är syftet med gemensamt ägda bolag? Kan det kanske vara något annat än att ge avkastning till statskassan och leka affär med skattebetalarnas pengar på ljusskygga marknader runt om i världen?

Förhoppningsvis får vi ett jakande svar på den frågan.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Dela
  • +1 Intressant!