Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Människovärdet som försvann

Ledare

Annons

31 maj 2017. Säkerhetsstyrkor vid den tyska ambassaden i Kabul, Afghanistan, efter att en av flera bomber detonerat. 150 människor dog och 350 skadades i terrordådet.

Hur går det till när vi upphör att betrakta människor som något mänskligt? När blir människan något annat, något utan människovärde? Det är en berättigad fråga vi bör ställa den svenska regeringen.

De tvångsutvisningar av unga afghaner som ägt rum under den senaste tiden har haft ett högt pris. Kanske inte så mycket för regeringen, inte än. Men för de som utvisas.

På söndagen rapporterade sajten Blank Spot Project att en av de unga afghaner som tvångsutvisades från Sverige i slutet av maj uppges ha omkommit i ett terrorattentat i Kabul. Det är uppgifter som ännu inte har bekräftats av UD, eller annat håll. Men Kabul är ingen säker plats. Inte alls. Det är något som den svenska regeringen är fullt medveten om. Ändå fullföljer regeringen utvisningarna till Kabul och Afghanistan.

När det av svenska staten chartrade planet med 20-talet unga afghanska flyktingar som flögs från Kastrup 30 maj landade i Kabul hade en självmordsbombare precis detonerat en enorm bomb. Den skedde mitt i morgonrusningen i diplomatkvarteren när människor var på väg till jobb, skolor och affärer. Minst 150 människor dödades och över 350 skadades, många var civila, kvinnor och barn. Personalen från kriminalvården och gränspolisen vägrade att kliva av planet efter att de hade fått vetskap om terrordådet.

Men de deporterade afghanerna tvingades gå av.

Det stora terrordådet 31 maj har följts av fler terrordåd, fler bomber, fler döda människor. Det är till detta vi utvisar människor.

Hur kan Sverige fortgå med dessa utvisningar? Ett land som vill betraktas som en humanitär stormakt? Ett land vars utrikesminister starkt fördömer de dödliga dåden i Kabul. Men som blundar och kör, och fortsätter deporteringarna till Afghanistan.

Den enda rimliga anledningen till detta agerande måste vara att den svenska regeringen har slutat se de afghanska ungdomarna som människor. Det har skett en avhumanisering. För hade regeringen kunnat skicka blonda, ursvenska ungdomar till Kabul? Släppt av dem i en stad där vare sig kriminalvårdens personal eller gränspolisen velat gå av? I en stad där terrorn är vardag? Det är svårt att tänka sig. Svenska ungdomar är ju människor. Med människovärde, som ska behandlas mänskligt. Men de afghanska ungdomarna har i den svenska debatten blivit något annat än människor. De har klumpats ihop till en oformlig massa, där vissa med samma bakgrunds felsteg, eller rena brottslighet, har blivit allas. De har misstänkliggjorts, hånats, föraktats.

Så sker en avhumanisering till. Så gör vi det mänskliga omänskligt.

Den svenska regeringen borde vara större än så. Klokare. Det bör medborgarna kunna kräva.

Annons
Annons
Annons