Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mod är en valuta som växer ju mer man slösar

Annons

Tillsammans med artisten Maxida Märak gjorde ÖFK en show vars entusiasm och mod smittade av sig till publiken.

Vi står nere vid viken i byn och leker på isen som precis har lagt sig. Det är en av vinterns första dagar och förmiddagssolen får alla iskristaller att glittra. En granne kommer ner och möter oss med en kopp kaffe i hand. Strax därefter börjar han rappa.

Låt mig här påpeka att rappen som hälsningsritual är ett helt nytt fenomen i vår relation. För honom själv också, helt klart. Men den här morgonen har han redan hunnit ringa och rappa i telefon för sina barn.

Kan ni gissa vilken dag det här var? Dagen efter ÖFK:s bejublade show Sápmi Represent på Jamtli, såklart, där ÖFK-spelarnas rap stod i centrum.

Entusiasm smittar av sig. Så även kreativitet och mod, något som har varit ÖFK:s ledstjärna i det kulturarbete som syftar till att göra spelarna modigare på planen.

Men jag tänker också på något annat när min ÖFK-entusiastiske granne står och spontanrappar nere vid viken med kaffekoppen i hand: Representation.

Det vi ser andra göra har vi också lättare att själva ta till oss och prova på. Särskilt om det är människor vi på något sätt ser upp till.

Genom att spegla oss i andra vågar vi vara modiga och flytta fram våra egna gränser. Ta steget att göra något vi aldrig har gjort förut.

När Maxida Märak, samisk hiphoppare tillika ÖFK:s konstnärliga ledare för showen, är med i höstens första avsnitt av Jills veranda på SVT har hon en viktig punkt på sin "Bucket list". Hon vill träffa Nashvilles Maxida Märak.

Över ett parti biljard träffar hon och samtalar med artisten och urfolksaktivisten Yonasda Lonewolf. Det blir ett känslosamt möte där lyckan i vad de har gemensamt också delas i tårar över hur lika deras sorger är. Både på ett individuellt plan och som minoritetsgrupper.

Landstvisterna. Övergreppen från statsmakten. Osynliggörandet. Självmordsstatistiken.

Maxida berättar att hon blev artist för att det inte fanns någon som hon kunde spegla sig i när hon själv växte upp. I det tomrummet fick hon uppfinna sig själv.

Hösten 2017 kommer att gå till historien som året då kvinnor slutade vara tysta över sexism och sexuella övergrepp som sker i yrkeslivet.

Vad var nyckeln? Någon trädde fram och sade: "Det här har hänt mig". Fler följde efter. Och ännu fler. Till slut så många att det inte längre handlade om individer utan glasklara strukturer om makt och tystnad. Dessa två företeelser som tillsammans kan korrumpera och släcka de mest sprakande eldsjälar.

Få människor att backa. Att sluta ta plats. Sluta tro att de är viktiga personer som har någonting att tillföra samtalet, arbetet, samhället.

Från den lilla snöbollen som sattes i rullning i Hollywood till den massiva lavin som nu utspelar sig i form av detaljerade uppror inom praktiskt taget varenda bransch i Sverige, har representation varit avgörande.

Att våga ta steget fram för att andra gör det. För att man vågar när man kan spegla sig i andra och inte längre är ensam. Det är ju nämligen så fiffigt att mod, denna ovärderliga valuta, är smittsam och växer av sig själv när man ser andra vara modiga.

Det finns ett före och ett efter MeToo. Aldrig mer kan någon säga: Vi visste inte hur illa det var ställt.

Och vad gäller min rappande granne så vill jag rikta ett stort tack till ÖFK-spelarna. Inte bara för säsongens bragder, utan för att ni fått en man i sina bästa år att flytta fram sina gränser. Det är inte så lite det.

Annons
Annons
Annons