Annons

Om valfrihet

/
Ledare

Allt fler företag inom välfärden går med vinst. Vinster bestående av dina och mina skattekronor som sedan generöst delas ut till aktieägare. 

Vår ekonomi dräneras på kronor som skulle göra större nytta i skolan, vården och omsorgen. Vår välfärdskonstruktion håller på att raseras. Detta är också det enda av substans som dessa privata alternativ bidragit med. Det och valfrihet. Vilket tydligen är viktigare än torra blöjor och tillräckligt med personal, kvalitet, effektivitet och en skola som minskar klyftorna istället för att öka dem. 

Valfriheten ska bestå anser Socialdemokraterna. Och det är ju naturligtvis jättebra. Om man tolkar valfrihet som Socialdemokraterna i Sandviken gör. 

För Socialdemokraterna i Sandviken handlar valfrihet om helt andra saker än att välja mellan det offentliga och privata företag. Därför sade man också nej till att införa LOV. I Sandviken har man nämligen fattat vad Socialdemokraterna centralt inte tycks förstå; att valfrihet, riktig valfrihet handlar lite om att välja mellan offentlig och privat utförare och mycket om att kunna välja vilken typ av tjänster som ska utföras och hur och när dessa ska utföras. 

Så tolkar dock tyvärr inte Socialdemokraternas ledning detta med valfrihet. Istället väljer man en oerhört märklig mellanväg, där man avser värna valfriheten (offentlig eller privat utförare) genom att överlåta åt kommuner och landsting att säga nej till vinstdrivna företag vid offentlig upphandling. 

Stefan Löfven skräder dock inte orden. Enligt honom låter det sig inte göras att förbjuda vinster i välfärden. Vilket är nonsens. 

LO har dock tagit bladet ur munnen och skall verka för att överskott ska återinvesteras i välfärdens verksamheter. Det innebär att också att incitamenten för att driva företag i välfärden kommer vara nära noll. För företag är företag. Inte ideell verksamhet där duktiga elever, glada pensionärer och friska patienter är belöning i sig. Vilket också innebär att LO:s förslag, om det realiseras, lär leda till att den privata sektorn självdör. I alla fall om vi med privata alternativ avser företag.   

Anne-Marie Lindgren, tidigare chef för Arbetarrörelsens tankesmedja, uttrycker sig å sin sidan så här i en analys från 11 maj i år:

”Min personliga uppfattning, efter många års grävande i den här frågan, är att fördelarna med att medge vinstutdelande företag i välfärdssektorn är så begränsade att de inte uppväger de problem som samtidigt uppstår. Men oavsett vad man tycker i den frågan måste man göra en realistisk, och rationell, analys av hur vinstintresset fungerar, inse att det inte alltid leder åt samma håll som det samhälleligt önskvärda ens om den enskilda verksamheten i sig själv är bra, och att – om man ska tillåta vinstuttag – måste skaffa sig ett helt annat regelverk än det vi har i dag. För det leder i ett antal avseenden åt alldeles fel håll.”

Möjligheten att göra vinstuttag har påverkat välfärdskonstruktionen negativt, eftersom etableringar tillåtits styras av andra värden än samhällsnyttan. Att Socialdemokraterna fortsätter blunda för detta är obegripligt.

Att Stefan Löfven, som företräder ett parti som fortfarande säger sig stå för jämlikhet, solidaritet och rättvisa, inte klart och tydligt kan ta ställning mot detta är lika beklämmande som det är anmärkningsvärt.

Sanningen är dock att Socialdemokraterna i decennier förespråkat ett system som gör partiets kärnväljare, deras barn och barnbarn till samhällets förlorare. 

Och trots att det i dag inte finns någon enda skärva av bevis för att de privata, vinstdrivna alternativen bidrar till vare sig ökad kvalitet eller effektivitet fortsätter Socialdemokraterna att hävda att de kan bidra till just detta. 

Men en lögn blir inte till sanning bara för att den upprepas. 

Bland de marginaliserade röster inom Socialdemokratin som säger nej till vinster i välfärden mumlas det om att det visst går att behålla valfriheten även utan möjligheten att ta ut vinster. Dessa röster borde samlas till en enda enad stämma och gemensamt lägga fram alternativen. 

Självfallet skulle vi kunna hitta individer och former för att bedriva privat vård, skola och omsorg utan vinstintresse. Dessa alternativ finns redan delvis där barnomsorg i dag exempelvis drivs som föräldrakopperativ. Den som vill bedriva verksamhet som vård, skola och omsorg måste drivs av högre ideal än att generera vinster till aktieägare och se till samhällsnyttan snarare än egennyttan. Detta måste vi kräva. 

Klart är dock att detta kommer leda till att den som likställer valfrihet med privata aktörer kommer se utbudet krympa. 

Varför Socialdemokraterna över huvud taget tampas med frågan om vinster i välfärden är ett mysterium. Lika styrd av opinionen som man är ifråga om en individualiserad föräldraförsäkring skulle man kunna tillåta sig att vara i denna fråga. Novus opinionsundersökning från maj i år visar exempelvis att åtta av tio svenskar säger nej till vinster i välfärden. Enligt Som-institutet i Göteborg är inte ens alla de borgerliga väljarna lika lyriska över privatiseringar som Socialdemokraterna är.   

Och räcker inte detta som argument för att ta ställning mot vinsterna i välfärden, borde Socialdemokratins toppar göra ett besök hos partikamraterna i Sandviken. De kan förklara vad valfrihet betyder. Verklig valfrihet som handlar om något mer än att välja mellan offentliga och vinstdrivna, privata utförare.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Dela
  • +1 Intressant!
Annons
För att kunna se bubblare behöver du skapa ett konto.
Du får även tillgång till:
  • Spara artiklar i din personliga läslista.
  • Kommentera vårt innehåll.
  • Få lokala erbjudanden.
Skapa konto
Annons
Annons