Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Reagandemokrater och Åkessonsossar

Svensk politik

Annons

Vad sker i svensk politik? Det är frågan alla försöker besvara. Det är många faktorer som påverkar, där partiernas politik, väljarnas reaktioner, mediernas skildringar och ekonomins utveckling är några. Yttre faktorer kan påverka, som det internationella säkerhetspolitiska läget.

I olika val, och över tid, kan faktorer påverka olika mycket, variera i vikt. Det finns teorier som försöker förklara partiers och väljares agerande. Och det finns studier som försöker ge svar på hur väljarna reagerar på partiers ageranden.

En teori som förklarar partiers och väljares beteenden är Anthony Downs medianväljarteori, lanserad 1957. Det är ett krångligt namn för en enkel teori som i grunden är ekonomisk.

Den är lätt att begripa om man tar dess ekonomiska parallell. Den lyder: Var är bästa stället att etablera ytterligare ett stånd för försäljning av glass på en strand? Svaret är: bredvid det befintliga glasståndet. Förklaringen är lätt: det är dit som folket på stranden är vana att gå för att köpa glass.

På motsvarande sätt menade Downs att partier borde lägga sig nära varandra för att vinna så många som möjligt av de marginalväljare som finns mellan partierna.

Downs teori var trubbig och byggde på förenklingar. En är att det bara finns en dimension som väljarna är inordnade efter: vänsterhögerskalan. I verkligheten finns flera dimensioner, även om skalan mellan vänster och höger vanligen är viktigast.

En annan förenkling är att väljarna är fördelade efter vänsterhögerskalan så att de flesta finns i mitten, likt silhuetten av en kyrkklocka eller en hög med grus, med färre väljare i vänster- och högerkanterna.

I verkligheten kan det vara så att väljarna är fördelade som vägmärket för varning för ojämn väg, eller en kamels rygg. Alltså att det finns två högar, en i mitten av vänsterhalvan och en i mitten av högerhalvan.

I parallellen med väljarnas fördelning mellan höger och vänster betyder det att det finns få i mitten av vänsterhögerskalan och många i mitten av vardera halva.

För partier gäller det att lägga sig långt från varandra, om partierna är två: vid var sin topp av högarna (pucklarna).

På 90-talet och 00-talet var en variant av Downs teori populär. Den kallades triangulering. Den gick ut på att partiet intog en ny ståndpunkt mellan motståndarens ståndpunkt och sin egen ursprungliga ståndpunkt.

Det var det stora partiet till vänster i valsystem som hade det som kallas majoritetsval i enmansvalkretsar som gjorde så. Det var Demokraterna i USA och Labour i Storbritannien, "New Labour". Det var så Bill Clinton vann i presidentvalen 1992 och 1996 och Tony Blair vann parlamentsvalen 1997, 2001 och 2005.

Men i presidentvalet 2000 och parlamentsvalet 2010 misslyckades trianguleringen, för Demokraterna respektive New Labour. De vann inte.

Problemet med Downs teori att vinna marginalväljare till varje pris och triangulering, vilka är ungefär samma sak, är att det gör partiets kantväljare besvikna. För Demokraterna och New Labour ligger de till vänster och hör i hög grad till arbetarklassen.

Många av dem fortsätter rösta på partiet. Men en del slutar rösta. Och ett antal röstar på motståndaren, i protest mot egna partiet.

Högerpartier tillämpade sällan triangulering. Tvärt om gick Republikanerna i USA åt höger i varje val. I valet 2010 försökte brittiska Tory (de konservativa) framträda med mildare profil, rent av miljövänligt grön också. Men det var mest yta.

I Sverige kan Fredrik Reinfeldts projekt att kalla sitt parti Nya Moderaterna och nya arbetarpartiet sägas vara en triangulering, för att vinna marginal- och mittenväljare. Det lyckades i meningen att det gav partiet och dess block valvinst 2006 och omval 2010.

Hur var det med klassiska studier? En gjordes av Stan Greenberg av Macomb County norr om bilindustristaden Detroit i Michigan. Den gav begreppet Reagandemokrat.

Det var en väljare som varit demokrat men i missnöje med partiets politik i valet 1980 och på 80-talet röstade republikanskt, särskilt i presidentvalen.

Arkiv-foto: USAs president Ronald Reagan, 15 januari 1987.AP Photo/Dennis Cook.

I Macomb County i presidentvalet 1960 hade 63 procent röstat för "vänsterkandidaten" demokraten John F Kennedy. Men i presidentvalet 1984 hade 66 procent röstat på "högerkandidaten" republikanen Ronald Reagan. Det var ett tydligt skifte. Särskilt manliga vita väljare i arbetarklassen hade bytt parti (och presidentkandidat).

I valen 2008 och 2012, som demokraten Barack Obama vann totalt och även i Macomb County, verkade läget vara tillbaka till 60-talet med tydlig majoritet för demokraten.

Men i presidentvalet 2016 vann republikanen Donald Trump i Macomb County, med 54 procent, mot 42 procent för demokraten Hillary Clinton.

Varför har jag denna utläggning? Tja, för svensk del gäller det för Socialdemokraterna att se upp så att inte Sverigedemokraterna, SD, erövrar små orter runt om i landet, de som i många fall är bruksorter. Redan i valet 2014 hade SD stora framgångar i dem.

Stefan Löfvens parti får se upp så inte Sveriges många små- och bruksorter blir flera Macomb County där motsvarigheten till Reagandemokrater blir Åkessonsossar: väljare som röstat på S men övergått till att rösta på SD.

SD vann då väljare från främst tre håll: från Moderaterna, från väljare som inte röstade 2010 och från Socialdemokraterna.

Stefan Löfvens parti får se upp så inte Sveriges många små- och bruksorter blir flera Macomb County där motsvarigheten till Reagandemokrater blir Åkessonsossar: väljare som röstat på S men övergått till att rösta på SD.

Annons
Annons
Annons