Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Reducerad till ett kön

Artikelserie
IT-skandalen på Transportstyrelsen

Annons

Åsa Lindestam, (S), vice ordförande i försvarsutskottet.

"Kvinna het kandidat att efterträda Hultqvist". Så löd en av veckans rubriker i Svenska Dagbladet. Kvinnan i det här fallet heter Åsa Lindestam och är ordförande för Socialdemokraterna Gävleborg.

Men mer intressant i det här fallet är att Åsa Lindestam är vice ordförande i riksdagens försvarsutskott och enligt väldigt många det självklara valet om Peter Hultqvist skulle tvingas gå om Alliansen håller fast vid sin misstroendeförklaring mot försvarsministern, och om riksdagen väljer att rösta för den.

Åsa Lindestam är även ledamot i krigsdelegationen, ledamot i riksdagens delegation till Natos parlamentariska församling, samt suppleant i utrikesnämnden. Hon har varit ledamot i försvarsutskottet sedan 2002. Så det är ingen nybörjare i försvarspolitiken vi talar om. Ändå reduceras hon till ett kön. En kvinna.

Hur kommer det sig att vi fortfarande, 2017, tycker att det är i sin ordning att beteckna en möjlig försvarsminister som ett kön? Skulle vi acceptera att beteckna Stefan Löfven, eller Åsa Lindestams kollega, Peter Hultqvist, som enbart "man"?

"Man hotas av misstroendeförklaring"? Eller om det hade varit en annan försvarspolitiker, lika "okänd" för den breda allmänheten som Lindestam: Kalle Olsson, tidigare ledarskribent på Länstidningen Östersund? "Man het kandidat att efterträda Hultqvist"?

Nä. Det skulle vi såklart inte. Men Svenska Dagbladet tyckte alltså att det var så anmärkningsvärt att Hultqvists eventuella efterträdare är en kvinna, att de reducerade Åsa Lindestam till sitt kön. Efter kritik ändrade tidningen sin rubrik, men skadan är på sätt och vis redan skedd. Läsarna lär sig att det är något konstigt att vara kvinna och politiker, och särskilt kvinna och försvarspolitiker. Så konstigt att det poängteras i rubriken.

Vi skapar vårt samhälle genom de bilder och ord vi förmedlar. Vi bekräftar varandra genom dessa bilder och ord. Om vi tillräckligt många gånger får läsa och höra att vi lever i en systemkollaps, då tror vi såklart på det. Det samma gäller hur vi beskriver kvinnor och män.

Om vi ständigt översköljs av budskapet om att det här att vara kvinna är något icke normalt, något inte riktigt rätt, och särskilt i viktiga frågor som politik eller näringsliv, då blir det bilden av vårt samhälle. Då blir det i förlängningen vårt samhälle.

Svenska Dagbladet borde vara bättre än så. År 2017.

Annons
Annons
Annons