Annons
Annons
Annons

Risiga recept

Ledare

Onsdagsmorgonen inleddes med ett mycket dystert besked. Telia Sonera meddelade att företaget kommer att göra sig av med 2 000 medarbetare. Det innebär att fram till dagens datum har närmare 50 000 anställda i Sverige varslats om uppsägning, bara i år. Det är riktigt illavarslande.

Vad har då regeringen för recept för att lösa detta?

Jo. Under onsdagens partiledardebatt i Sveriges riksdag fick vi veta att Fredrik Reinfeldt och hans regering satsar på människor (Vet. Undertecknad blev också förvånad över att höra detta.) I detta fall ska det dock översättas till en sextonmiljarderssänkning av bolagsskatten, halvering av restaurangmomsen och generella sänkningar av arbetsgivaravgifter för unga. Folkpartiets Jan Björklund och Centerpartiets Annie Lööf hade sina svar för att mota varselvågen: lägre ingångslöner och en uppluckrad arbetsrätt. (Gääsp. Vi har hört den förut.) Riktigt risiga recept alltså.

Socialdemokraterna representerades av gruppledaren i riksdagen, Mikael Damberg, då den nuvarande partiledaren Stefan Löfven inte har någon riksdagsplats. Tyvärr måste det konstateras att det är ett handikapp för socialdemokraterna. Mikael Damberg är än så länge ingen röstmagnet. Dock är han en politiker ända ut i fingerspetsarna. Han lyckades låta bli att svara på nästan alla frågor han fick från sina meddebattörer. Men han var bra på att lyfta sina frågor för dagen: skolan, och regeringens misslyckande med jobben. Dock tog han inte upp den självklara socialdemokratiska frågan: den söndertrasade a-kassan. Det gjorde i stället Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson. Därmed döpte Reinfeldt Åkesson till "dagens sosse". Det var riktigt, riktigt synd att Mikael Damberg lämnade walk-over i den striden.

Dessutom hamnade Damberg i riktigt trångmål när han pressades av Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt om den heta frågan om vinster i välfärden. "För oss socialdemokrater är valfrihet viktigt", svarade Damberg.

Den socialdemokratiska partiledningen borde inte göra det så lätt for sig, så att de förväxlar ojämlikhet med valfrihet. Det är nämligen helt olika saker. De senaste årens utveckling på den lukrativa välfärdsmarknaden har dragit isär Sverige. En utveckling där de med mest resurser, såväl i kapital som i röstresurser, har varit vinnarna. En utveckling där de med minst resurser är förlorarna.

Det är inte valfrihet. Det är ojämlikhet.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons
Dela
  • +1 Intressant!
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons