Usel granskning

Ledare

Uppdrag granskning granskar Pär Johansson och Glada Hudik Teatern. Och kommer fram till; nästan ingenting alls. Efter månader av journalistiskt arbete visar det sig att mycket lite finns att anmärka på. Men man får jobba med det man har tycks redaktionen resonera, och pular ihop en tendentiös och pompös pekoral om ersättningarna till de medverkande och det uschliga i att tjäna pengar på en verksamhet som slår hål på fördomar och myter om funktionshindrade och deras förmåga.

Reportern Cecilia Granér blottlägger dock effektivt sina egna fördomar när hon i chatten med tittarna efter sändning talar om bland annat sjukersättning:

”Jag tror att dom utvecklingstörda skulle känna sig mer delaktig och normaliserad i samhället om dom också kan få se att dom tjänar ”riktiga” pengar och inte leva på bidrag.”

Sjukersättning ÄR riktiga pengar. Att som Cecilia Granér tala om att leva på bidrag är aningslöst och föraktfullt. Sjukersättning är för många funktionshindrade en ekonomisk grundtrygghet som inte med självklarhet kan ersättas. I dag finns en väl utvecklad daglig verksamhet på de allra flesta orter, som bland annat kompletteras med sysselsättning på företag. Lokala företag är de som går i bräschen för att ge funktionshindrade sysselsättning. Företag som Max och Ica har även de insett värdet i att bereda plats för funktionshindrade. Men det betyder inte att den grundtrygghet som sjukersättningen utgör skall föraktas.

För att visa på hur bra det kan gå lyfter Granér fram Ica-Jerry som exempel. Granér bemödar sig inte i chatten med namn utan kallar Mats Melin för Ica-Jerry.

Mats Melin är en människa med ett namn. I ca -Jerry är inte ett exempel, det är undantaget som bekräftar regeln som innebär att platsen på arbetsmarknaden tyvärr ännu är liten för funktionshindrade. Något Glada Hudik Teater också försöker motverka genom projektet ”Vi kan mer” som drivs med bland annat I ca , för att ge funktionshindrade sysselsättning. Detta nämns dock självklart inte av Uppdrag granskning.

För den som får sjukersättning gäller bland annat följande. För att arbeta måste du ansöka om detta. Tjänar du mer än 42 800 per år vid hel ersättning minskas din sjukersättning med hälften av det intjänade beloppet, vilket också nämns i programmet. Vilka de långsiktiga konsekvenserna blir för den enskilde ekonomiskt bemödar sig inte Uppdrag granskning att gå in på. En lyx bara den som själv aldrig varit del i en funktionshindrad människas liv och dennes kontakter med Försäkringskassan kan unna sig.

Principen om lika lön för lika arbete är dock naturligtvis i sig riktig. Att de funktionshindrade givits 920 kronor per föreställning sticker i ögonen. Men Pär Johansson är inte vare sig förälder eller god man åt de medverkande i Glada Hudik Teatern. Ansvar för att tillse att de medverkande får rätt ersättning ligger på gode män och anhöriga. Är ersättningen för låg har de brustit i sitt ansvar. Men det är ett ansvar som helt ignoreras i Uppdrag gransknings tyck-synd-om-de-handikappade-frossa.

Konstateras kan att Pär Johansson, de konsulter och produktionsteam som man betalat ut mångmiljonbelopp till, har bidragit till att göra Glada Hudik Teatern, en dagverksamhet, till ett skyltfönster för funktionshindrades kapacitet.

Att Pär Johansson och Glada Hudik Teatern granskas är bra. Hudiksvalls tidning belyser väl problemen som uppstår när en kommunal verksamhet växer på det sätt Glada Hudik Teatern gjort. Det har också bidragit till att Hudiksvalls kommun beställt en konsultrapport som pekar på vissa brister och korrigerat de fel som funnits. Det har också än en gång belyst hur viktigt det är att skapa och använda sig av och formella rutiner. Förhoppningsvis kommer det att leda till en bättre styrning av verksamheten och förbättra villkoren för de funktionshindrade som bär Glada Hudik Teatern.

Men för en journalist blir det också snabbt uppenbart att Uppdrag Granskning i likhet med Hudiksvalls Tidning inte hittat särskilt mycket att anmärka på.

För den okritiske tittaren riskerar dock Uppdrag Gransknings dramaturgi, med medieovana kommuntjänstemän från provinsen, suggestiv musik och Janne Josefsson som flåsar runt med mikrofon och kamerateam bli till ett bevis för att något är väldigt ruttet med Glada Hudik Teatern och Pär Johansson. Trots att det i grunden handlar om en verksamhet som brutit ny mark och bekämpar fördomar som inte borde finnas.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Dela
  • +1 Intressant!