Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi behöver inte tårar, vi behöver ett fungerande presstöd

/

Annons

Många har gråterskorna varit över att Dagbladet i Sundsvall går i graven och Sveriges äldsta socialdemokratiska tidning förpassas till historien. Personligen är jag mest förbannad, förbannad över att Socialdemokraterna ägnat medie­politiken och utvecklingen inom svensk press så litet intresse. Förbannad, eftersom vad som skett med Dagbladet, inte ens förvånar. Och att tidningens död, uppenbarligen uppfattas som så självklar och ödesbestämd att den inte anses förtjäna någon djupare analys än, ”tråkigt” och ”sorgligt”.

Tidningstitlar är inte bara kommersiella produkter, de är också viktiga demokratiska instrument. Lokaltidningarna inte minst, eftersom de bidrar till helhetskildringen av Sverige och tar ett ansvar som inte någon annan nyhetsförmedlare i dag tar. Presstödet har varit en oerhört viktig beståndsdel i att upprätthålla mångfald ifråga om både opinionsjournalistik och granskning. I grunden är presstödet ett demokratistöd. Men dagens presstöd är daterat, och tyvärr blev resultatet av den senaste presstödsutredningen så uselt att inte ens presstödsutredningens egen ordförande kunde stå för slutresultatet.

En presstödsproposition har utlovats av kulturminister Bah Kunke, och det brådskar.

Dagbladets död är ett demokratiproblem. Det finns ett egenvärde i att det till landets kommunhus går journalister från mer än en redaktion och kikar på diariet. Det är viktigt att samhällsskeenden analyseras ur olika politiska perspektiv. För vad händer med ett samhälle där perspektiven blir färre? Vad händer med ett samhälle, när lokaljournalistiken tynar bort? Vad händer med demokratin när så sker?

Mittmedias socialdemokratiska presstödstidningar framlever sina dagar på nåder i en liberal koncern. Vad som hänt Dagbladet, kan hända även oss övriga kvarvarande tidningar. För ingen kan på riktigt tro att Mittmedias styrelseordförande Lars Leijonborg eller Mittmedias liberala ägarstiftelser är djupt engagerade i socialdemokratiska tidningars överlevnad, bara för att de har tre sådana kvar i sin portfölj. Och det är helt ok, för en liberalt ägd koncern, kan inte förväntas vara mer engagerad i Socialdemokratiska tidningar än vad Socialdemokraterna själva är.

Arbetarrörelsen och fackföreningsrörelsen lokalt räddade på 90-talet Arbetarbladet från A-press-konkursen. Nu har dessa minoritetsägarna sålt oss för 100 miljoner till Mittmedia. På riksplanet uppvisar Socialdemokraterna ett plågsamt ointresse för pressfrågorna. Till skillnad från de borgerliga intressenterna inom pressen, som ser tidningarnas innehåll som ett sätt att på lång sikt förflytta opinionen i en för dem gynnsam riktning. Mittmedia är förvisso ett kommersiellt företag, men inte mindre ideologiskt grundat än att man exempelvis finansierat Liberala Nyhetsbyråns verksamhet, som servar liberala lokaltidningar ledarsidor med material.

Vad demokratin behöver, är inte ett stöd för en papperstidning som snart sagt ingen längre läser. Vad vi behöver, är ett presstöd för innehåll, för den för demokratin så viktiga journalistiken. Ett teknikoberoende presstöd för nya journalistiska initiativ, innovation, omställning och en mångfald inom svensk press.

Att det är bråttom, kan Dagbladet intyga.

Annons
Annons
Annons