Rätt tankar – fel väg

Socialdemokratiska riksdagsledamoten Kerstin Nilsson har reagerat på en debattartikel av länets borgerliga riksdagsledamöter, publicerad 20 juli.

Länets borgerliga riksdagsledamöter lyfter fram en mycket viktigt fråga, en arbetsmarknad där alla får plats och ingen lämnas utanför. Det innebär också att också människor med funktionsnedsättningar blir fullt delaktiga i samhällslivet. Alla skall kunna delta i arbetslivet efter egen förmåga och att alla behövs.
De borgerliga riksdagsledamöterna kallar det arbetslinjen och verkar ha upptäckt något nytt.

Jag delar helt tanken om att alla skall med, alla behövs och deltagande efter egen förmåga. Det är ju en klar socialdemokratisk syn och ingen ny ”särskild” arbetslinje.

Skillnaden är synsättet hur vi verkligen skall nå dit – en chans i arbetslivet för alla.

Den nuvarande regeringen har med sin misslyckade arbetsmarknadspolitik starkt bidragit till att grupper som inte står i första ledet när det gäller arbete ständigt kommer längre och längre ifrån möjligheterna till egen försörjning. Människor med funktionsnedsättningar, fysiska, psykiska och sociala nedsättningar har under de senaste 6 åren upplevt hur samhället blivit allt hårdare när det gäller arbetsinriktade åtgärder som leder till arbete.

Under de 6 år som gått har det skett flera dåliga förändringar inom arbetsmarknadspolitiken.

Arbetsförmedlingen har sedan 2007 lämnat tillbaka 18 miljarder outnyttjade kronor till statskassan. Förra året var det 3,1 miljarder. Det är en enorm summa pengar som inte har använts till arbetsinriktade åtgärder i en tid med hög arbetslöshet.. Obegripligt slöseri !
Hur stor del av dessa pengar som varit öronmärkta, för personer som på grund av funktionshinder har svårt att komma in på arbetsmarknaden, är oklart men det kan ju inte röra sig om någon obemärkt summa.

Arbetsmarknadsutbildningarna och vuxenutbildningarna har kraftigt minskat,
Många arbetsgivare uppger att de inte hittar personal med rätt kompetens.


Om vi hade använt avsatta pengar förståndigt och satsat mer på olika arbetsmarknadsinriktade utbildningar och i samspråk med arbetsgivarna, så hade säkert flera människor fått rusta sig med de rätta kunskaperna och haft möjlighet till arbete.

Arbetsförmedlingens resurser har kanske ökats men resurserna har missbrukats genom ändrade arbetsförutsättningar för Af-handläggare, spetskompetens har negligerats och den administrativa byråkratin har ökat. Om detta vittnar många frustrerade AF-handläggare runt om i Sverige.
De åtgärder som just kan hjälpa personer med behov av extra stöd för att komma in på arbetsmarknaden hinns inte med. Vi vet ju att uppsökande aktiviteter för information och ”jobbraggande” hos arbetsgivare ger resultat samt att uppföljningarna är viktiga.

Tyvärr har också många arbetsmöjligheter gått om intet på grund av att AF-handläggarna inte snabbt fått besluta om eller bevilja de stöd och åtgärder som behövts.

Arbetsförmedlingen skall vara en resurs att räkna med både för arbetssökande och för arbetsgivare. Låt Af-handläggarna få leva upp till detta – de vill och de kan.


När det gäller de olika lönestöden som finns så har de genom åren byggts på med nya former och blivit allt fler. En reformering av dessa finns i den statliga utredningen ”Sänkta trösklar – högt i tak” tidigare benämnd FunkA.
Kort sagt blir det två lönestöd som skall ersätta alla tidigare. Lönestöd för utveckling (tidsbegränsad) och Lönestöd för trygghet.
Jag tror att det kommer att bli både lättare och mer begripligt med endast dessa två.

Vissa varningsklockor ringer dock eftersom utredningen innehåller förslag om att merkostnadsersättningen till Samhall kan upphöra. Detta är oroande eftersom Samhall har speciella uppdrag och skall vara verksamma i hela landet för att få personer med funktionshinder i arbete och detta får inte äventyras. Detta är ett av de förslag som vi måste granska närmare.

Slutligen och enormt viktigt är att måste vi vara vaksamma och se till att alla anställningar oavsett vilken form av lönestöd som ges innefattar en trygghet både när det gäller lön, försäkringar och arbetsmiljö.
Vi har ju tyvärr läst färska rapporter om att många som idag har lönestöd, helt står utan försäkringar i arbetet och detta är absolut inte acceptabelt.

Jag håller i övrigt med skribenterna om att vi alla, måste driva ett påverkansarbete, för att få bort okunskap, negativa attityder, förutfattade meningar och rädsla hos arbetsgivare och blivande arbetskamrater. Syftet är naturligtvis att alla människor skall få en plats på arbetsmarknaden.
Låt fina ord blir en realitet – Alla skall med.

Kerstin Nilsson (S)
Riksdagsledamot

Dela
  • +1 Intressant!